Hey ho.

Pascal fick syn på bilbarnstolen i min bil och lutade sig intresserat in genom fönstret.
- Ursäkta om jag frågar, men... INTE HAR DU EN BEBIS?
Jag (stolt, grävandes i plånboken efter foto):
- Ja, hon är 2 och ett halvt.

Och nu kommer det, dagens komplimang som jag i mitt ålderskrisande, rynkfobiska tiden rinner ifrån mig-tillstånd bara slickade i mig:
- Men du måste ha varit jätteung när du fick henne! Kring 20? (Och snubben såg ut att mena det).

Jag ba:

- Nä, men du vet jag är faktiskt 30.
(Okej, jag vet, snart 32, men säg det inte till någon.)

Och, kära ni, oroa er inte. Bara jag har ordnat upp mitt liv och funnits sinnesfrid så kommer jag att släppa åldersnojan. Den är bara tillfällig.