Det är helt klart något sagolikt magiskt med Hello Kitty-plåster.
Det onda går över på en gång.
Fyra stycken på ett litet skrubbsår, på en liten tjej som varit gnällig och kinkig hela dagen. Och det dåliga mammasamvetet tränger sig på.
Pappan på kongress over there.
Mamman som jobbar sent, sent, sent. Kommer hem låååångt efter läggdags och skuttar inte alls upp ur sängen med ett leende klockan sex dagen därpå.
Och lilla stumpan som är världens duktigaste finaste bästa fast ibland blir man helt galen kanske särskilt när man är trött och ledsen, som trillade i parken och slog knäet. Och vi kramades länge, länge utan att vilja släppa taget.
Så Hello Kitty-plåster som magiskt hjälper. Mot allt.
4 kommentarer:
Började läsa din blogg för ett par dagar sedan och är helt tagen! Du skriver fantastiskt och så träffande. Har en liten dotter på 2,5 år och känner verkligen igen detta med plåster. Allt blir bra igen och det väldigt snabbt. Tack för en härlig läsupplevelse!
Vem behöver familjeterapi när det finns kitty plåster..?!
Håller med Hella. Man kanske kan applicera några kittyplåster här och där på kroppen och själen så fixar sig allt. Oh, ljuva tanke... Nåväl, bra så länge det fungerar på en ljuvlig liten sötnöt. För det är ju precis så det ska vara när man är liten, en förälder och lite plåster, då är allt bra igen.
Plåster är bra! Min då tvååriga dotter tog en gång loss det plåster hon fick efter en spruta, för att sätta det utanpå tröjan. Det hjälpte ju inte om ingen såg det!
Jag vågar däremot inte köpa Hello Kitty-plåster till mina redan plåsterknarkande tjejer. Som att bjuda en alkoholist på kokain, ungefär :)
Skicka en kommentar