Också säger hon det bara, apropå ingenting, helt plötsligt:
- Maman je t'aime.
Man bara dör. Ögonen svämmar över, hjärtat blir alldeles för stort för kroppen, och man vill bara krama ihjäl den där lilla människan, som värjer sig och helt oberört fortsätter att gnugga in plexiglasstolarna med modellera. Och man vill förklara för henne att man älskar henne mer mer mer mer för varje dag, härifrån till månen, ljusårsmycket, att armarna aldrig skulle räcka till att visa hur mycket för det är flera varv runt jorden det handlar om.
Och så igen.
- Maman je t'aime.
Barfotaprinsessan med sand i öronen, Hello Kitty-plåster på knäna, konfetti i fickorna och stjärnor i ögonen. Jordens finaste.
7 kommentarer:
Den starkaste och vackraste av alla kommentarer.
Så otroligt ärlig.
Åh vad FINT!
Ja, precis så är det...man älskar sina barn mer och mer för varje dag som går. Mina stora ungar, 18 + 21 år gamla, betyder allt för mig!!
Kram!
Åh! Blir alldeles rörd.
/Anna S.
Så vackert, jag börja nästan böla när jag läser! Haha! Så fin hon är, och du verkar vara en riktigt fin mamma :)
Aaaw...
Man blir alldeles...varm !
Skicka en kommentar