Den upphackade sömnen gör mig så ömtålig, gör huden tunnare än papper.
Regnet. Mardrömmarna om att föda barn själv på färjan Ajaccio-Marseille. Näsblod 2 gånger. Sockergrynet som kommer tassande och limmar sig fast utefter min rygg. Nära, nära.
Ontet. En bebis som övar kickboxning, stretching, famehopp. Sammandragningarna.
Så trött att jag var tvungen att gråta en skvätt när det visade sig att jag inte kunde knäppa skorna i morse.
Men nu kör vi i gång. Ciao!
3 kommentarer:
Japp, jag känner igen allt det där. Mardrömmar har jag nästan nattligen och näsblod minst tre gånger i veckan...typ sedan veckan 6... Ibland blir man faktiskt lite trött.
Ja, usch, och så säger de att det är nu man ska passa på att sova... Inte lätt!
Säger bara kram! / Maria
Skicka en kommentar