I går var vi in till Falun (Hey, Falun, liksom, det är inte direkt Tokyo), och jag längtade omedelbart ut till Toftbyn igen. Kände ett tryck över bröstet, vet inte varför. Gråheten, gruset, hennes&mauritz. Vem som helst kan få ångest, liksom. Men Grynet fick en Hello Kitty-klänning, och sedan gick vi på dalahästutställning på Dalarnas museum. Fint.
I Ajaccio går jag upp i varv så mycket att jag inte är kapabel att sitta still tre minuter. Måste göra saker hela tiden. Här låter jag hjärnan gå på autopilot under mina promenader mellan Backa bro och Storsveden.
Funderar mycket. På vad jag vill, på mina döttrar, på min kärleksrelation, på framtiden. Ingenting på det som varit, jag funderar bara framåt. Måste skapa framåtrörelse nu, måste komma loss. Istället för att springa runt i mitt infernaliska hamsterhjul, ni vet.
Pratade med C. Han sade att det regnat sedan vi åkte. Bara regn över Skönhetens ö. Jag vet inte om det är sant, men det var gulligt sagt. Vi längtar, men behövde andas lite på varsitt håll. Ska bli underbart att ses igen. Och våra tjejor, herregud, har man rätt att bara sticka iväg flera veckor med barnen som han är totalt galen i och längtar ihjäl sig efter? Tror inte att jag skulle klara det, men han låter mig, han vet att jag behöver det. Men nästa resa blir tillsammans.
5 kommentarer:
Man får nog åka iväg sådär. Jag tror att det är nyttigt att längta lite. När du kommer tillbaka kommer det vara som om ni inte har träffats på evigheter och ni kommer att uppskatta varandra desto mer! Jag åker till Sverige i juni utan min man och jag tycker att det ska bli skönt, för just nu så känns det som om vi tar varandra för givet... Jag antar att det blir så efter snart 10 år tillsammans, men 10 dagar i Sverige kommer nog ändra på det! =)
Kan man inte bo på landet i Frankrike? För gissar att boende i Toftbyn kanske inte finns på tapeten för familjen Thibault ;) Men att bo utanför en stad, i en mindre by men ändå med möjligheterna att ta sig in till stadspulsen kanske vore nått?
Jag skulle för allt i livet inte klara av att bo i en stad. För mycket rörelse. Jag behöver ro och stillhet.
Saknar dock närheten till större stad när man ibland får behovet av shopping, puls, cafeer, restauranger, folkmassor osv.
/angelica
Jättenyttigt att vara ifrån varandra ju, särskilt för er tror jag, som ju inte har era familjer på nära håll. Då har man ju bara varandra (räknar ej med vänner i detta fall). Jag har pyst iväg till stugan ett par gånger utan Fias pappa, det får han ta för han reser ifrån oss lite då & då.
Förresten.. vill fråga dig om Italien & barn. Vet att du skrev att det är ett toppenland att resa till med småbarn. Har du ngt mer tips? Vi funderar på att bo i/vid Bergamo, var höll ni hus? Ska man ha självhushåll eller ej? Hm, nu kom jag inte på ngt mer att fråga bara för det. :)
Vet du...? Jag får ofta en sån känsla när jag är i stan i Falun också... vet inte varför.
Jag tror att jag precis förstår den där "trycket över bröstetkänslan".... Jag tror också på att längta efter varann i stort och smått. Bara jag inte behöver vara den som är från Elsa för länge ;) Nu ska vi till Rom tillsamamns nästa vecka och veckan efter ska P till Bologna på jobb. Då ska vi längta igen!
Skicka en kommentar