Också: För att fill you in on hela den här relationship-biten:
Vi tänker i en minut att fan vad svårt det är att leva tillsammans för att i nästa vilja skaffa tre bebisar till och leva happily ever after.
Kanske helt normalt.
Hur som helst så tycker jag att det ska bli - även om fruktansvärt att vara utan mina småsmulor i sommar - ganska skönt att få rå mig själv. Mig äger ingen, utan jag kan jobba sent, äta ädelostgratinerad broccoli (det får det att tåras av sorg i ögonen på tre fjärdedelar av familjen om jag så mycket som föreslår), sova sjöstjärna i sängen, äta middag med roman i handen, göra vad jag vill hela tiden.
Ganska underbart, också.
Plus att jag definitivt inte kan tycka att Chris liksom kidnappar våra barn ner till Medelhavet och olivlundarna, eftersom detta är precis vad jag gjort flera gånger om året tidigare.
Och jag, jag har ju Paris på armslängds avstånd. Böcker att läsa. En balkong att sitta på när det skymmer.
Jag har ju er.
4 kommentarer:
Och mig!! Nu jäklar ska här sippas champagne!!
Jaa, det tror jag är helt normalt! Jag tänker ofta om min man 'ingen kan leva med en sådan idiot!' men på något vis vänder det alltid och jag tycker han är rätt fin ändå. Man kan inte riktigt lita på tankar eller känslor ;-) Ha en underbar sommar, ser fram emot att ta del av dina funderingar. / Emma
Ja, champagne! När?
Emma, ja, det är väl det där att man har en bild av någonting "perfekt" som man strävar efter, konstant lycka liksom... Och det kan nog aldrig bli riktigt sâ.
Låter skönt med lite egentid tycker jag. Min syster brukar säga att allt inte bara är svart eller vitt - ibland grått också. Det är väl så livet är. Svart, vitt, grått och ibland lite pasteller... ;-)
Skicka en kommentar