Regnet! Sommarregnet som fick det att ryka om asfalten. Så befriande efter denna tryckande värmen. Det varade cirka tre minuter, men ändå. Kvällen ska tillbringas på balkongen, som igår. Med fikon, getost och sött vitt vin. Whatever works.
Älskar dessa dagar av ensamhet. Rår mig själv, kommer och går som jag vill. Är absolut ingens just nu och det är... frihet.
Obs att jag längtar efter mina små, men all denna tid bara för mig själv... den är oemotståndlig. Plus att sova sju timmar i sträck utan att bli väckt av random liten varm och knubbig.
Vera har oftast ej tid att prata med mig i telefon, men igår frågade hon om exakt hur många dodos jag kommer?
- Det är ganska många "sova" kvar mitt hjärta, men snart!
- Om en minut?
Haha. Jag säger ofta "en minut" när hon ber mig om någonting. Kan vara allt från en evighet till... en minut, antar jag?

3 kommentarer:
Visst är det härligt att vara själv men samtidigt litet tomt. Idag kommer min man & dotter hem efter att ha varit hos svärmor. Jag har fått tre ensamdagar i en (bör kanske tilläggas) tom stad.. Jag sover oroligt, dåligt när jag är själv så förutom att få träffa dem igen och krama dem hårt så ser jag också fram emot en natts djup, härlig sömn.
Sara, du skriver så himla fint och bra.
Cissi: Jag vet- Varför kan man inte sova? Börjar tänka på mina små när jag ska sova, och längtar ihjäl mig...
Peppe: <3
Skicka en kommentar