Också: Är.så.jäkla.trött.på.mina.svärföräldrar att jag snart begår harakiri.
*skriker rakt ut*
Droppen, i morse: Yours truly har varit uppe med lillan sedan 05.15 (svärföräldrarna tassar upp i tofflor och bäddjacka precis när yours truly äntligen satt sig ned med kaffemugg och tanken på lugn och ro med den lilla lugn och fin bland plastklossarna). Då kommer de tassande och undrar varför jag inte har bitsockret på samma ställe som de har bitsocker. Svar: Har ej bitsocker. Vem använder bitsocker? Vem använder bäddjacka? Har man en svärmor vid namn Jacqueline så fick man bäddjacka och klackade morgontofflor på köpet.
Halvnio, typ. Och jag vill väcka barnets ömma fader så att jag kan stänga ögonen i fem minuter.
- Men Sara! Inte ska Ni väcka Chi-Chi! (Detta är sant). Stackars ChiChi. Mon Chi Chi? Jesus.
Är hemsk människa som vill väcka denna stackars man.
Stackars man. Som lever med en människa som vill ha egentid. Som klär sig konstigt. Som äter konstigt. Som dricker te klockan 18 och klockan 22. Vilket lustigt beteende! Som tvingar sin man att flytta till strax söder om Paris och lämna sitt jobb och allt som var viktigt för att leva med denna bisarra varelse som... dricker te och ej heller pratar perfekt franska. Svärmors kommentarer när jag uttalar något fel? Haha, Ni pratar så lustigt?
Dessutom kanske jag är socialist och ej katolik och storknar av att äta kött två gånger om dagen och inte lämnar smöret framme över natten och som tycker att barnen kan ha pojktröjor och som inte stryker sin mans kläder. Ej heller sina egna trosor eller barnens - omaka - strumpor.
*skriker rakt ut*
Ge fan i detta hem, ge fan i att flytta runt mina orkidéer, ge fan i mina trosor, ge fan i mitt smör. Ge fan i min brytning. Och mina barn får ha hur stökigt de vill på sina rum, det bestämmer jag. Och vill de inte tvätta håret på fyra veckor slipper de. Så.Det.Så.
(Detta är ej sant, men ni ser hur de driver mig mot gränsen?)
Alltså. Det har gått sex dagar. Och jag är på gränsen till harakiri. De är världens bästa farföräldrar till mina barn, I grant them that. Men hur mycket kan en människa gå på en annan människas nerver?
*skriker rakt ut*
Ah. Men det känns bättre nu. Så fort de åkt ska jag slänga ut bitsockret de köpt.
*skrattar i mjugg och gnuggar händerna*
18 kommentarer:
*gapskrattar*
Sorry, men känner igen mig, när min mans bror kommer på besök... :D
Ditt elände roar mig - jag sitter som ett pucko och skrattar högt för mig själv. Höhö. Och så var jag tvungen att googla bäddjacka.
Aha? Jag kan se henne framför mig, alldeles klart och tydligt. Mitt tips är att sätta diskreta men tydliga gränser med ett stort leende pâ läpparna. Du kan aldrig bli god nog till hennes son och det har inget med dig att göra. "Une vrai bourgoise", nästan ett skällsord idag. Prova med att be henne om râd sâ att hon verkligen kan häva ur sig sina idéer om saker och ting. Sedan behöver du ju inte följa de MEN det fâr henne att känna sig förnöjd och du fâr nâgot att prata om.
HAHAHA!! Usch, lider med dig men skrattar härborta för mig själv. Hahaha.
Anade att det kanske inte var lätt för dig just nu. Känner igen mig mycket! Kommer inte överens med min franska svärmor! Tror väl inte att du vill ha râd. Men jag fick i alla fall inte ut nâgot av att säga ifrân... sâ mitt tips skulle vara att bita ihop? När jag/vi sa ifrân att hon inte skulle lägga sig i vârt liv började hon avsky mig :o) efter att ha hotat med att aldrig mer prata med sin son typ? Samtidigt respekterar hon mig mer nu, men pâ sätt och vis var det nog enklare att bara vara "konstig". Det känns bättre när du inte sett dem pâ ett par mânader :o) Tack för att du är personlig! Därför jag älskar din blogg!
Älskade svärmor (host host), alltid så trevligt med besök från henne! Inbillar mig att svenska svärmödrar är mycket bättre än engelska, men jag kanske har fel...
Förstår dig till 200%
Har både en svensk och en fransk då makens föräldrar är skilda. Den ens tycker synd om honom för han måste laga mat 1 gång i veckan typ och tänk "så duktig han är" och den andra tycker synd om honom försatt jag inte stryker hans skjortor!!!!
Bonne Fêtes (le 14 juillet)
Jag med! Det roligaste var att bäddjackor tydligen var populära fram till 1950-talet. Det säger mycket om svärmor J! /Emma
Håll ut!
Slå en stekpanna i huvudet på henne?! Det hjälper säkert! :D
Oj. Inte roligt! Kan känna igen mig i vissa saker men jag har tur för min svärmor kommer från Tyskland och bryter lika mycket som jag gör och gör i princip lika många fel som mig! =) Även fast hon har bott här i 40 år...
Sen så tror jag faktiskt att hon har accepterat mig nu efter 10 år! =)
Usch vad jobbigt!
Niar de faktiskt dig och du dem?
I am not alone in this! \O/
Och ja, de niar mig.
De första åren arbetade jag aktivt för att vi skulle dua varandra lite kamratligt men jag har gett upp.
Och alltså, jag tror att de gillar mig på något vis, att jag är en bra mamma etc (kanske mindre lyckad fru), men att ha dem hemma hos oss en vecka var mer än jag (och Chris) stod ut med.
Jag har också franska svärföräldrar. De är hjärtliga, men signalerar ända att de, deras son och barnbarn ingår i deras familj. Precis som man kanske kan ana i ditt inlägg. Denna känsla har jag inte riktigt upplevt i svenska familjer på samma sätt. Tilläggas kan att de duar mig, men jag "måste" nia dem.
Haha ojoj, ja jobbigt ... Skönt att du kan och vågar skriva på svenska om detta ...
Konstigt att de vill att ni ska nia varandra, även om jag själv hade "värdföräldrar" i Frankrike som jag tyckte mycket om, men som aldrig bad mig sluta nia dem (och som jag även niade då vi återsågs ganska många år senare, och jag var långtifrån tonåring ...). Men – det där med "vous" till en äldre generation är också en väldigt starkt rotad vana för många, särskilt i tidigare generationer.
Ibland tänker jag att jag ska vara tacksam för att min franska svärmor är bl a modern, snäll, respektfull (ibland har det kunnat gränsa till lite för mycket av uppassning, men ... perfekt är ovanligt ...).
Apropå er vecka så är det verkligen speciellt att bo ihop sådär, och jag gissar att det blir jobbigare när dom är hemma hos er än tvärtom? Trots allt - att det ens är aktuellt att de bor hos er = inte dåligt ... Och härligt att det känns bra med barnen.
(Nyfiken på, om du vill: hur kommer det sig att du upplever alla dessa åsikter om dig som fru, hur förmedlas det?)
Hahahaha...jag skrattar så jag nästan gråter.
Man har nästan väntat på det här inlägget och där rann bägaren över. Visst är det skönt att bara få ur sig skiten?
Sen generellt så tar det hårt på krafterna, humöret och tålamodet att gå upp vid 5-hugget. Fattar inte hur länge jag ska orka med min sons tidiga sömnvanor. Spelar ingen roll om vi beslutar att pappan ska gå upp och ta hand om det. Jag vaknar ändå till då och kan nästan aldrig somna om
:(
Kram
Nice Post..
thanks for share :D
Haha, förlåt men det där var dagens underhållande blogginlägg! Jag känner igen mig lite men har ändå en ganska lugn svärmor. Visst är hon lite hönsig men det är min mamma också.Jag vet dock inte om jag pallat ha dem boendes hos oss en vecka ;) Cred till dig! Njut nu av din ensamtid!
Skicka en kommentar