Har eventuellt förlorat omdömet totalt när det gäller hur mycket bilder av sina barn man egentligen kan visa för andra än den andra föräldern/far- och morföräldrar.
Men de åker ju nu! På semester! Till staden som såg dem födas, till Medelhavet där de tagit sina första steg... Jag åker ner och hämtar dem i mitten på augusti, säkert solblekta och pepparkaksbruna.
Älskade barnen, min sommar blir mindre magisk utan er.
Vem ska jag kasta blomblad med? Titta på nyckelpigor och kittla med grässtrån under fötterna? Vems hår ska jag plocka kvistar ur om kvällen och vilka ska krypa upp i min famn när de är sömniga? Vem ska ropa på mig mitt i natten när jag är den enda man kan komma på att ropa på och vem ska hjälpa mig att välja persikor på marknaden?
Vad gjorde jag innan ni fanns här?
Har glömt.
Eller vänta.
Läste böcker. Gick på bio. Plockade ögonbrynen. Drack kaffe länge - sittande - på morgonen med tidning.
Sov hela nätterna. Sov länge på helgerna. Det var eventuellt mer... party?
Det blir nog bra detta, den här sommaren.
Men längta ihjäl mig mitt i all denna ljuva egentid, ja.
2 kommentarer:
Jag vet vad du menar! Dottern spenderar sin sommar hos sin faster och farbror på andra sidan landet, i Seattle. Och det är svårt! Samtidigt som jag vet att hon har det så bra och har så roligt...och jag har mer tid att förbereda andra bebisens ankomst och vila mig...och jobba...och städa...Ja. Vuxenliv. Samtidigt är en del av mitt hjärta på utflykt till mitten av augusti.
Ah, Sara. Fint skrivet, som alltid. Min dotter är iväg nästan fyra veckor med sin far. Jag hemma och jobbar och skriver på ett jobbigt projekt. Det har gått okej hittills, jag är ej lamslagen av saknad (skulle kunna, men hoppas inte - för då blir det svårt att arbeta ...) ... Har du något tips för koncentrationen - i vintras klarade du att koncentrera dig på jobbet? Och hur höll ni kontakten? Det blir säkert en bra period för dig i sommar, och underbart när dom kommer hem igen!
Skicka en kommentar