Utan att gå som katten kring het gröt: Det finns en person som läser här, och hämtar information av en enda anledning: Att kunna göra mig illa. Och här och just nu är det ganska många som livet går rätt hårt åt just nu.
Jag är lite känslig på det viset. Och har varken klor eller huggtänder för att försvara mig. Är dålig på att försvara mig, överhuvudtaget. Blir mest förvirrad och långsam. Så lite streetsmart och cool som det överhuvudtaget är möjligt att vara utan att totalt smälta in i väggen, reduceras till blöt fläck på golvet.
Sedan. Ni vet, ni bryr er. Vi har ju något på gång här?
Oh well. Nu är det snart helg. Ska slicka mina sår och tröstäta jordnötssmör direkt ur burken.
67 kommentarer:
Förstår. Självklart. Men hur ska man klara sig utan, undrar jag. Går det inte att låsa den på nåt sätt istället?
Säger detsamma...
Du är fantastisk med orden, en enastående förmåga att formulera o förmedla känslor.
Vill gärna fortsätta följa dig om det blir något nytt framöver
Jag kan inte tänka mig en vardag utan dina fina texter, din väl valda ord som träffar så rätt på säkert många utav oss.... Snälla fortsätt blogga...
Kram Camilla
Jag kommer sakna dig och dina ord jättemycket. Jag hoppas allt blir mindre skört och mindre ont för dig snart.
Åh, hur kan medmänniskor vara så elaka? Var rädd om dig! Du och de dina är viktigast, alltid! Kram från Ulrika som ofta läser men sällan kommenterar
Men åh vad tråkigt! Hur orkar ens folk hålla på så här? Jag brukar inte kommentera, men jag har läst din blogg länge och gillar den jättemycket! Hoppas att du kommer tillbaka.
Jag förstår, såklart. Men det vore jättetråkigt!
Kanske vore en bloggpaus på sin plats?Skriv ett inlägg "Jag tar en paus, kommer tillbaka någon gång"
Vad tror du? Så kanske du kan komma tillbaka med nya krafter när allt det jobbiga är över?
Kram!
Om du bestämmer dig för att låsa bloggen så vill jag gärnagärna vara en av dem som trots allt får läsa. Du skriver så träffsäkert och vackert om svåra saker att jag liksom får något slags energi av inläggen. Men oavsett hur du väljer, så förstår jag mycket väl att du måste skydda dig själv och minimera kontaktytor med dem som vill dig illa.
Kram!
Som så många andra fortsätter jag gärna följa dig, för du skriver så bra även när livet är smärtsamt.
Jag säger som de andra: om du vill, är det möjligt att i stället låsa bloggen? Eller flytta den till wordpress, där är möjligt att lösenordsskydda enstaka inlägg?
Stor kram!
Oh nej katastrof. Vilken skitvecka. Först fâr jag höra att svenska barnet inte är lika lydig som franska barnen i förskolan. No Big Surprise there. Men vad göra? Bli auktoritär skrikförälder eller fortsätta curla? Sedan blir en vän sur pâ mig utan att jag riktigt vet vad jag gjort. Och nu stänger du din blogg. Fullkomlig katastrof!
Hoppas du snart kommer tillbaka. Fortsätt gärna skriva utan att publicera. Kanske du kan publicera i framtiden. Din blogg är den enda ärliga läsvärda blogg jag vet, och jag älskar den!
Ogillar skarpt när en person sabbar för alla andra.
Fy för att inte kunna få läsa dina inlägg, de tillhör de dagliga rutinerna och ger så mycket!
Kram Anna N
Säger som alla de övriga, full förståelse för det du måste göra. Men så sorgligt när ondska vinner över ditt sätt att med ord måla din process.
Slarvade nog bort min kommentar, men om du orkar fortsätta dela med dig och ta in oss som bryr sig om er, lås din blogg för icke önskvärda.
Vi är många som läser, funderar och försöker underlätta lite i vardagen.
Jag älskar din blogg. Som jag skrev förut en gång är den som ett lyxigt magasin fyllt av vackra bilder och fantastiska texter.
Det är en ynnest för oss att du delar med dig av allt vackert och fint men också av det som gör ont och är trasigt.
Om du låser hoppas jag att jag får fortsätta läsa. Om du lägger ned gråter jag. Om du fortsätter ska du veta att du har ett massivt stöd! En elaking men massor av fans som håller på dig! Kram!!
Att det finns så elaka människor som istället för att lyfta försöker knäcka.
Jag vill hemskt gärna fortsätta läsa dina texter om du tänker lösenordsskydda för att helt stänga ner får du bara inte. Kan tänka mig att det är en ventil för dig också att kunna skriva av dig.
Vackraste bloggen jag vet, sköt om dig och kom tillbaka väldigt snart.
Som jag kommer att sakna din blogg om du stänger den helt! Jag läser din blogg varje dag, tycker det är svårt att kommentera dock - att med en kort text få fram en kanske lång tanke. Men om det här är sista chansen gäller det att passa på :)
lösenord? min dag kommer att bli fattigare utan dina vackra bilder och fina texter. Så tack för den förströelse och "nöje" den ger men inte desto mindre för allt klokt om frankrike, barn och kärleken du skriver!
Till den personen vill jag bara säga: Skaffa dig ett liv!
Läser din blogg med nöje.
A-M
Neeeej! Din blogg är den bästa blogg som finns. Den har varit en fantastisk plats att gå till i år.
Du är stark och fantastisk. Hoppas inte att du låter någon idiot knäcka dig. Heja Sara!
En fantastisk blogg som treffer en midt i hjertet. Skjønner at det er tungt, så ta deg en pause og kom sterkere tilbake. *kram* This too shall pass..
Har läst din blogg i många, många år nu, du skriver och formulerar dig fantastiskt. Hur hittar jag dig om du börjar blogga igen?
Jag saknar dig redan; Dina träffsäkra och utlämnande vardagsbetraktelser, skrivna med ett språk som står över det mesta annat i bloggosfären.
Men: Sluta om det inte känns rätt.
Kanske vi får möjlighet att läsa dig på annat håll så småningom? I en bokhandel nära mig?
Å, så tråkigt att höra! Det är en höjdpunkt på dagen, på riktigt, att gå in här och hitta ett av dina vackra inlägg! Styrkekramar till dig!
Neeej inte sluta. En liten paus kanske om allt känns för tungt. Men du skriver så enaståeande bra. Låt inte denna bittra person styra ditt liv. bamse kramar
Självklart ska du göra det som magkänslan säger är rätt! Men kommer sakna dig, dina fina texter och bilder så!! Om du lösenordsskyddar vill jag gärna fortsätta följa dina vackra och kloka tankar i stort som smått. Massor styrka och kramar till dig i allt det svåra!
Men usch, så obehagligt! Och så fruktansvärt himla dumt i en situation som redan är så tuff som den kan bli. Upplever att vi är många som vill ge dig stöd, att tysta dina ord här känns lite som att den personen förnekar dig det stödet.
Vet andra bloggare som haft liknande problem, de bytte till wordpress och lösenordsskyddade bloggen. Vill du känna dig trygg med vem du lämnar ut lösen till så går det ju utmärkt att "identifiera sig" genom att maila exv via facebook, har svårt att tänka mig att människor som vill följa dina privata reflektioner skulle ha svårt att ställa upp på det även om man kanske fortfarande väljer att kommentera under fingerat namn.
Usch, jag hoppas så att du finner en lösning som passar dig, det är synd att det skall behövas men vissa är tydligen itne riktigt kloka.
Jag saknar redan din blogg. Saknar texterna, känslorna. Saknar!
Lycka till!
Jag förstår precis varför du vill stänga bloggen. Jag kommer sakna dig och dina tänkvärda ord. Stor kram!
Nej, sluta inte att blogga! :-( Lösenordsskydda bloggen & fortsätt sprida dina vackra texter & bilder.
Mvh En trogen läsare
Usch så olustigt! Förstår absolut att du vill sluta blogga / stänga bloggen, även om jag personligen kommer att sakna att få läsa! Men just nu måste du tänka på dig själv och ditt välmående.
Om du börjar skriva igen, finns det något sätt att få reda på det?
Vill hemskt gärna fortsätta läsa om du lösenordsskyddar.
Vilka olustiga och elaka människor det finns! Usch! Förstår om du vill stänga bloggen, men hoppas att du inte gör det. Jag har följt dig länge men kommenterar inte så ofta. Dina bilder är så vackra och dina ord & texter är fantastiska. Du har ett sätt att utrycka både glädje & sorg, kärlek & ensamhet, lycka & förtvivlan, som träffar mitt i hjärtat! Du ger oss läsare väldigt mycket. Hoppas du orkar fortsätta med det! Du är en del av mitt liv!
Styrkekramar! Eva
Jag hoppas verkligen inte du slutar skriva här, av helt egoistiska skäl men förstår till fullo. Så tråkigt att det finns människor som beter sig på det viset men är inte förvånad. Det du ger i dina texter och det oerhört personliga du delar med dig av är en ynnest att få ta del av. Du ger styrka till så många genom ditt skrivande. Jag hoppas att styrkan och det goda vinner.
Men nej, nej.. men jag förstår. Men vill läsa dina ord varje dag. Åh Sara.
Ditt nya jag som du kommer att bli genom det här du lever just nu kanske borde försöka bli bättre på att försvara sig? Du kommer nog behöva det om du ska fortsätta leva i hans land, nära hns släktingar...
Jag förstår dina tankar, jag stängde själv min blogg när det var som mörkast men sen längtade jag tillbaka... Ta en paus om du känner så, du är viktigast! Jag kommer sakna dina ord.
Ta hand om dig! All styrka, du klarar det här!
Kram
Så vidrigt. Men jag förstår precis. Tack för din fina fina blogg.
Men Sara, hur ska vi hålla kontakt nu?
Massa kramar, Peppe
Hej Sara! Jag läser din blogg varje dag och tycker så mycket om hur du skriver. Många gånger är det som en beskrivning av hur jag själv känner mig och ibland ger det helt enkelt bara positiv energi. Jag vill gärna fortsätta läsa om du orkar.
Bästa hälsningar
Flisan i Stockholm
Så tråkigt att höra :( Förstår dig, men skulle sakna dina vackra texter o underbara bilder på sockergrynen! Kram!
Kommer verkligen sakna din blogg Sara! Den är absolut en av dagens glädjeämnen varje dag!
Åh så jobbigt. Men så förståeligt. Hoppas att du kommer tillbaka nångång!
I eftermiddags läste jag - jag tänker stänga den här bloggen och fick genast en klump i magen när jag fortsatte läsa. Så otroligt ledsamt att höra att du får så mycket skit kastad på dig.
När jag nu ikväll går in så läser jag - jag tänkte stänga den här bloggen. TÄNKTE! Så du blir kvar?!
Förstår till fullo om du väljer att stänga men samtidigt skulle vardagen bli så tom utan dig. Följer dina livsöden, gråter med din sorg och skrattar när du är glad. Du har blivit en "vän" som jag aldrig har träffat.
Skickar ett gäng kramar samt styrka att stå emot, vara stark och låta skiten rinna av dig.
//Lapinette
Hej Sara, förstår hur du resonerar men hoppas att du kan hitta ett sätt att exkludera den här personen från läsandet samtidigt som vi som vill dig allt väl kan fortsätta att ta del av ditt liv och dina tankar. Det skulle kännas så tomt att inte få läsa om hur du har det! Kramar från Göteborg
Livet kan vara outhärdligt ibland. Men du får mig att glömma det när jag läser din vackra blogg. Vill gärna fortsätta få läsa läsa för din blogg betyder massor. Men först, ta hand om dig! Jag förstår om du vill sluta skriva just nu här. Önskar dig allt gott!
Än en gång, tack för att vi har fått följa med på din livsresa i bloggform. Som jag skrivit tidigare, du har gåvan att kunna vara personlig utan att det bli alltför privat. Du klarar av att dela med dig utan att man drabbas av akut "fönstertittarsjuka". Blog, or no blog:
Hang on in there, baby!
/M
Vet inte om det är din man du syftar på, hoppas inte det, men det kan inte vara lätt att hantera att bli lämnad utan en konkret anledning typ jag vill flytta hem/hittat en annan, etc. Är det svårt för dig så måste det vara ett helvete för honom. Men är det din man skulle jag också vara försiktigt, du har en del info om dina problem som en advokat skulle älska ifall det blir riktigt illa.
Kommer att sakna din blogg. Älskar. Hoppas du ångrar dig eller hittar ett sätt att forsätta. Önskar er alla allt gott, även den som vill dig illa för att han/hon behöver nog hjälp.
Självklart gör du det du måste för att skydda dig själv i en så jobbig situation. Precis som många andra skriver så kommer det att vara enormt tomt utan din blogg, jag landade här första gången när du precis hade fått reda på att du var gravid med Romy. Du skriver så vackert och i den desorientering jag upplevde av att precis ha blivit föräldrar fanns det något trösterikt i att läsa din blogg. Hoppas allt blir bra för dig, och om du lösneordsskyddar är jag också intresserad av att få fortsätta läsa, om det känns bra för dig.
Det är sa trakigt när folk orkar ödsla energi pa att trycka ner andra.
Jag är ocksa urdalig pa att försvara mig utan blir uppriktigt sarad och det tar sa mycket energi. Skulle önska att elaka kommentarer bara rann av mig (och dig), det verkar sa skönt att vara sadan, att inte ta at sig.
Jag älskar din blogg. Hoppad att du bara TÄNKTE tanken en kort stund och nu blir styrkt av alla läsare.
Din blogg är den finaste och bästa jag vet, den jag läser allra först. Du har ett sätt med orden och med bilderna, poetiskt, tänkvärt, vemodigt ibland. Jag kommer att sakna dig, men jag förstår ditt beslut om du tar det. Hoppas du kommer tillbaka och att jag kan få ta del av det du skriver då. Ta hand om dig!
/Anna
Jag håller med så många här som redan skrivit så klokt. Du skriver så bra och är en klok människa. Vill gärna fortsätta att läsa, men går det som flera nämner att låsa bloggen och låta oss läsa som vill dig gott?
Hej Sara, jag är typ alltid för sent på det, som häromdagen när du ville ha respons kring separationssorgen. Idag handlar det om bloggen och jag vill liksom många andra gärna fortsätta läsa om du gör en skyddad blogg.
Separationen. Jag har själv precis separerat, också från en man från Frankrike. Undrar lite vad som fick dig att fatta det slutgiltiga beslutet? Trots en massa sorg finns det lättnad tycker jag i att en relation som länge inte varit särskilt bra tar slut. Att inte riskera att stanna i något halvdåligt. Du verkar dessutom så trygg och säker i din vetskap – skönt. Många kramar och hoppas verkligen att jag får fortsätta följa dig.
Usch så tråkigt att en enda läsare kan göra livet så mycket tråkigare för alla andra fans! Har följt din blogg i många år, älskar den. Älskar dina bilder. Älskar att få följa dina små smulors uppväxt. Tack!!
Finns det någon bloggdomstol som vi kan lägga jäveln inför?
Åh, så tomt det skulle bli! Jag insåg just häromdagen att jag måste följt bloggen i över fem år, för började strax innan Vera föddes, och har läst allt, allt.
I somras var vi i Fontainebleau (på väg mellan svärisarna i Paris och weekend i Bourgogne) och när vi lekte där vid kanalen tänkte jag på dig typ hela tiden. Så mycket påverkar du oss, det känns som vi känner dig hur löjligt det än låter.
Men jag förstår helt svårigheten.
Kram!
Så himla synd att det ska behöva vara så! Du har en jättefin blogg, hoppas du blir kvar!
Ååh Sara, förstår dig helt i ditt beslut. Obehagligt och sjukt att någon får för sig att göra så emot dig!
Har följt din blogg i drygt 4 år eftersom V var ca ett halvår när jag av en slump hamnade här. Som alla skriver ovan är din blogg något jag läser varjecdag för ditt vackra skriftspråk, kloka tankar, vackra bilder. Hoppas att det vänder snart och att det kanske bara blir en bloggpaus
Kram från isabelle g
Kära kära ni! Aren't you something? Wow. Jag vet att jag tänkte detta, och sedan tänkte jag pâ allt detta som bloggen har gett mig, och dessa vackra mailkonversationer som jag har med flera av er, och vilken energi och styrka som egentligen finns här. Ni vet, det är inte bara ni som tycker att ni känner mig, jag har ju en personlig realtion till mânga av er som följt med här sedan länge. Det här är en sân knasig och dum historia att jag egentligen är lite perplex... Men fina ni, tack för att ni tar er tid!
Och visst mâste jag lära mig att försvara mig, och liksom inte... ta skit. Svârare än man kan tro?
Pausa en stund kanske räcker? Tills det slutar pyra? Förstår frestelsen att gå in och läsa fast det kanske inte är tänkt för alla. Eller nyttja annat forum ett tag, låst instagramkonto, låst grupp på FB?
Kommer också att sakna dig massor, men förstår ditt beslut. Hoppas att du kommer igen på ett eller annat sätt och att det blir möjligt att åter få läsa dina fina inlägg och se dina vackra bilder. Och mest av allt önskar jag dig all styrka du behöver just nu och att allt ska ordna upp sig på bästa vis så att du kan hitta lugnet igen. Stor kram till dig! /Eva
All respekt för ditt beslut. Kommer sakna dina tänkvärda inlägg enormt. Lycka till med allt! Kram
Jävla småaktiga människa som inte har vett att låta bli att läsa om det nu är något vederbörande stör sig på! Jag läser här inte varje dag men tittar in med jämna mellanrum och läser ifatt och älskar hur du skriver, älskar dina bilder och älskar det som är mellan raderna. Din blogg kommer/skulle verkligen lämna ett tomrum.
/Louise
Sara, jag blir fullständigt gråtfärdig, primitiv, vill skrika lämna mig inte! Allvarligt liksom.. En blogg? Men det är så mycket mer. Om du visste? Allt du betytt för mig. På det vardagliga, allt ska vara som vanligt planet. Vad du äter, kidsen, tankar bilder. Allt du betytt för mig, skriva uttrycka, våga. Relationen, hälsan, att vara mer mycket och egen.
Det finns många delar i allas våra liv. Du är en liten del av oss och vi vill ge tillbaka lite av det du ger oss. Hur du än gör, allt gott och vi ses. Inget hej då. Helst av allt, vi ses imorgon. Du är så himla himla bra! Kärlek från Anna
PS. Lösenord? Kan inte det vara så himla bra?
Hej fina Sara!
Jag har tittat in och läst här under flera år, men tyvärr tillhör jag dom som bara tittar in och njuter av ditt fantastiska sätt att uttrycka dig på genom både bild och text utan att själv lämna avtryck. Men jag finns här i stort sett varje dag. Du måste återigen göra det som känns rätt för dig just för stunden även om det innebär att vi går miste om allt du delar med oss idag. Håller tummarna för en fortsättning!! Kramar och styrka till dig!
/Maria
Forstar ifall du inte orkar, det verkar finnas tillrackligt i ditt liv som det ar. Men vi ar manga som kommer att sana dina fina texter och foton. Det ar fa bloggar jag hinner lasa, men din ar en jag aterkommer till for du ar sa genuin, inga ytliga glansbilder har, utan akta kanslor. Har sjalv haft den varsta manaden i mitt liv och vet inte vad som ligger framfor mig.
Oavsett vad du beslutar med bloggen sa onskar jag dig all lycka i framtiden och stort tack Sara for alla dina fina texter du delat med dig.
Ja hörni, en idé är väl att sluta att läman ut mig sâ jäkla mycket, och bli lite glättigare och mindre personlig här. Vi fâr se. Hur som helst sâ har jag blivit sâ hjälpt och pushad av de mail som jag har fâtt, under den här processen, som har hjälpt mig, andras râd och erfarenheter.... Och jag vet ju ocksâ att den här bloggen har varit ett stöd för mânga. Sedan fâr vi väl bara acceptera att det finns psycho-bitches lite varstans?
Say what? *skriker högt av frustration* Gah, har folk inte bättre saker för sig!?
Nej vet du vad, låt inte denna ynkliga person styra dig och din blogg. Vi är så många på din sida. På riktigt.
#pepp
Fattar iofs att det påverkar dig. Känner igen mig i förvirring och långsamhet. Det finns gränser för hur mycket en kan stå ut med och hantera utan att utplånas.
Personligen tror jag det är just det personliga som gör att folk (=vi) hänger kvar här, läser, kommenterar, läser mer, drömmer sig bort i de fina bilderna och följer dig och dina små (stora?) sockergryns äventyr i det som kallas livet.
Glättighet och yta finns det gott om på annat håll ;)
Kramar en masse!
/åsa
Skicka en kommentar