torsdagen den 31:e januari 2008

L'air du temps

Jag hann inte mer än att slå mig ner på en terrassen med min tidning innan servitören - le garçon - tjänstvilligt böjde sig över min axel och ville veta vad jag önskade. Med ett bonjour mademoiselle till och med.
Alla som någonsin satt son fot i södra Frankrike vet att man vanligtvis möts av ett slött oui - ett oouaaaii- och en servitör som har blicken fäst i fjärran. (Fransmännens... arrogans är ju annars en del av medelhavskustens charm, n'est pas?)
Häpet bad jag om en crème - att be om en café au lait är att avslöja att man definitivt är utsocknes, alltså ber man om en crème, och får en café au lait - och en halv minut senare var den serverad.
Bör man misstänka att café Riche har skickat sina servitörer på charmkurs? Men det som verkligen fick mig att undra vad som har hänt var le garçon som servererade sektionen bredvid. Une garçonne. En tjej. I vit skjorta och slips. Det är snudd på revolutionerande i ett land vars beteckning för servitör är garçon, pojke!

4 kommentarer:

christel sa...

Nu har jag äntligen hittat hit! Och om jag inte sagt det förut tycker jag att du skriver skitbra och jag gillar din blogg!

Haha, jag tycker att fransmän antingen är arroganta eller charmiga, det finns liksom inget mellanting! Jobbar förresten med två fransmän just nu, båda tillhör den charmiga sorten :)

Sara sa...

Välkommen hit! Jag har ocksa haft tur... min fransman är ocksa av det charmiga slaget. ;)

Pumita sa...

Jag har tyvärr ingen speciell erfarenhet av fransmän... då menar jag förstås den charmiga sorten... eftersom jag aldrig varit i Frankrike annat än på mellanlandning men det är säkert lite annorlunda café-kultur (tänker mest på servicen då) än här i Sverige. Kan tänka mig att det liknar den spanska varianten med "världens skrammel" när kaffekoppen slår i bordet och "öööh" när man ska beställa. Då menar jag inte att man alltid får så himla bra service härhemma men det är annorlunda.

Den där rubriken förresten - är inte det en parfym?

Sara sa...

Haha, jo rubriken har jag snott; det är en parfym (ricci?) men oxksa titeln till en gammal fransk slagdänga.
Som svenska (och van vid att själv hämta mitt kaffe ) tycker jag att frankrikes kafékultur är ganska lyxig... och väldigt fransk.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...