Mja. Alltså, just nu håller jag lite på att dö av trötthet, även om jag har arbetat mig upp till ett ganska speedat tillstånd.
Kommer hem sent varje kväll, har knappt några lediga dagar, och frågar mig varför.
För vem, för vad?
Jag vet inte.
Nu ska jag och Grynet promenera till dagis, sedan ska jag luncha med C. Vi gjorde det i går, och det var... trevligt.
Skört och bräckligt, allt är trasigt, allt är sönderslitet, allt har vassa kanter. Vassa glasskärvor under hela bordet på uteserveringen, ett minfält på vilket vi inte får glömma att röra oss varsamt. Även om vi glömmer hela tiden, och så är vi där igen, skär varandra sönder.
Aj.
Hur som helst: Lycka är att ha en honungshumla i hockeytröja från Kanada som surrar runt i lägenheten med en glittrande studsboll. Min lilla Vancouver Canuck som är bäst i världen. Att få vara hennes mamma är en gåva.
2 kommentarer:
åh här kommer en love bomb från sthlm! Du är en jäkla warrior som fixar att jobba så mkt när du har det sådär! Ha det bra i dag!!
Jag oroar mig och tycker synd om dig och beundrar hur vackert du skriver om glasskärvor. Men sâ kommer jag till senaste inlägget med drömska, idylliska bilder, med korsikanska berg, turkost vatten, croissant och rosé... och helt plötsligt avundas jag dig. Glöm inte att de flesta av oss bor pâ typ Nordpolen. Tyck lite synd om oss med tillbaka... Sommar (om man kan kalla maj det) i Sverige är ju bara svinkallt nästan jämt och croissanter finns inte och min vita sommarkjol ligger kvar i garderoben! Tröja och jeans och jacka! Jag hoppas att mitt i ditt jobbiga att du hinner njuta ett ögonblick av dina betagande omgivningar och att solen hjälper dig! Jag vill att du ska vara lycklig!
Skicka en kommentar