I morse gick jag till mitt apotek.
- Ge mig allt ni har, sa jag.
(Men drömmer egentligen bara om hederlig nezeril nässpray, omöjlig att få tag på här i tredje världen.)
Och fick en hel kasse med tabletter, örter och antibiotika att inhalera, brustabletter, nässdukar, hostmedicin och stanniolkartor med piller i festliga färger.
Så. Nu ska jag nog bli bra.
Plus att jag passade på att hämta ut månadsransonen av järn och b12 för att komma till rätta med hängigheten.
Plus att jag nu har en kartong prozac som står på köksbänken och stirrar ilsket på mig. Som jag inte har öppnat eftersom det bär mig emot.
Well, well. En sak i taget.
4 kommentarer:
Huvaligen. Hoppas du mår bättre snart. Min plan är att testa piller inom snar framtid. Vafarao ska man göra liksom? Livet fortgår och det går inte att hoppa av allt för då mår man ju ännu sämre! Jag ska ge det en chans. Kram!
Jag gillar inte medeciner, vem gör det? Men ibland har man inget val. Förkylningen botas snabbt, men själslig hängighet behöver ibland en pillerspark för att ge sig av. Skaka av dig alla fördomar och testa.
Kram
Det finns vägar att gå till själsligt välmående utan piller, en bra grej är Mindfullness. Andra vägar är psykologer etc.
MEN
Som sagt, ibland kan ju livet vara så pass tungt så man inte ens tar sig iväg till sin "självhjälp" och då kan ju piller vara en bra sak.
vilken sort äter du? prozac,ere fontex?
Skicka en kommentar