Har börjat äta de där otrevliga små pillren.
Men först efter att ha läst den lååånga listan med biverkningar, som ju verkligen får en att vilja svälja ner dem.
Argh.
Och jag känner så väl igen känslan: Den förlamande tröttheten, gäspningarna som aldrig tar slut, det konstiga illamåendet, den fladdrande känslan i bröstet, yrseln. Allt det där obehagliga som gjorde att jag inte ville börja om. Hej prozac.
Men idén är att det ska hjälpa mig, som det väl gjort förr, även om jag inte ville gå det här varvet en gång till. Även om man kan fråga sig om tanken är att man ska sättas ur spel så till den milda grad att man inte orkar fundera, inte orkar analysera. Kanske.
Well, well. No going back. Häpp!
13 kommentarer:
Måste man så måste man.
Jag åt antidepp för några år sedan i kombination med samtal. De hjälpte mig, tror jag i alla fall. Och jag skulle äta de igen (i kombination med samtal) om jag någon gång i framtiden behöver. Hellre det - faktiskt - än att gå omkring och må dåligt.
Var rädd om dig.
Kram Sara! Tänker på dig. Du fixar det här.
Förhoppningsvis behöver du inte äta dem alltför länge. Skickar en kram.
/Anna
Men finns det inget lämpligare än just Prozac?! Min syster har fått prova sig fram till vilken medicin som passar just henne och inte ger så många biverkningar (alla påverkas ju olika)
Men du kanske har testat o kommit fram att Prozac funkar bäst av alla trots biverkningarna.
Hoppas de hjälper dig att komma ut på andra sidan <3
Men hur gör du annars? Får du hjälp med tankarna och känslorna? Jag gissar att tabletter trubbar av de känslomässiga reaktionerna på alla tankar - men tankarna kommer ju inte försvinna?
Jag hoppas du får proffesionell hjälp och att pillren bara är till för att hjälpa dig igenom vardagen.
Många varma stärkande kramar/ Angelica
Jag åt Prozac i vintras när jag mådde dåligt och är glad att jag började. Det hjälpte mig att komma ur den värsta svackan, att komma bort från de mörkaste tankarna som aldrig kunde lämna mig i fred. Så det är jag tacksam för. Jag hade få biverkningar, den där klumpen i halsen som är rätt så vanlig och så kände jag mig hungrig...hela tiden. Men det var ok!
Nu äter jag inte prozac längre, jag slutade i våras när jag kände att jag inte behövde det längre och det är helt okej.
ja funderar oxå just nu..svårt d där,man vill ju funka utan piller..
ouch, låter som att välja mellan två onda ting. jag skickar lite kramar och hopp om att du får må bättre snart!
Prozac är lite som Klamydia - har man inte varit med om det har man inte levt. Och du vet ju, att på andra sidan prozac, är färgerna klarare och luften lättare att andas. Där vet man att lycka är ett normaltillstånd - och det är alltid värt att ta sig dit. Kram!!
Shit va fin du är Mi. Alltid klok som en bok!!
Det som är bra med antidepp är ju att det tar hand om tankarna så till vida att när man mår bättre, så gör man mer saker man mår bättre av. Beteendet ändrar tankarna liknande som i KBT när man vänder spiralen uppåt.
Sara, hoppas hoppas att du snart mår bättre!! Jag ska också pillertrilla from nästa vecka. Kram!
Ja, måste man så måste man. Har ätit i omgångar och inser att det behövs ibland när man stöter på "vägbulor" i livet som man inte klarar av att ta sig över själv. Medicinen har, precis som gips runt ett benbrott, syfte att stötta läkningen. Se det som ett stöd för läkningen av själen.
Kram
Åh kära du. Det blir bra. Promise. Kärlek från Stockholm.
Tänker på dig! Har (tyvärr) ingen erfarenhet av att medicinera, även fast jag haft perioder i livet då jag hade behövt det...och då jag hade kunnat må mycket bättre, om jag bara fått hjälp. Ja, jag skriver tyvärr, för det är en styrka i att kunna använda sig av den hjälp som finns att få. Den styrkan hade inte jag, men den har du.
Det är helt rätt att ta hjälp av mediciner även om det bär emot. Ibland måste man bara och det är att ta ansvar för sig själv och sin hälsa. Hoppas att du mår bättre snart!
Skicka en kommentar