Kunde inte somna. Det sprakade av tankeverksamhet från andra sidan sängen. Den signifikanta andra som låg och tänkte så det slog gnistor. Sprak sprak. Knaster knaster. Tänk tänk tänk.
Omöjligt att sova. Plats för kast med huvudkudde.
- Sluta.
- Va? Med vad?
- Sluta... tänk! Det är som att försöka sova bredvid... en snurrande tvättmaskin! Du ligger och tänker och ältar och... tänker! Sluta!
- ...?
- Har jag fel?
- Nej.
- Sluta tänk så mycket. Nu sover vi, okej?
Alltså. Detta med att ha levt med en person som i mångt och mycket ändå är ett mysterium, att ändå kunna honom utantill. Läsa hans tankar. I alla fall avläsa tankeverksamheten.
4 kommentarer:
Hög igenkänning!
Vad vackert!
Haha, det där känner jag verkligen igen! Jag brukar klaga på att Peter tänker för högt! "Sluta tänk - jag kan inte sova!" Haha :)
Många tänker väl ibland - vare sig det är kloka eller ältande tankar.
Kan tänka mig att C har mycket tankar han också nu. Som sagt upp sig, flyttat och blivit hemmapappa helt plötsligt och att det nu är du som gör dug i ordning på morgon och går till jobbet och får bekräftelse. Det är ju så..
Klart han undrar över hans framtid - precis som du tänkte o ältade på "Ön"
/Isabelle g
Skicka en kommentar