Dagens höjdpunkt var eventuellt att komma hem och snitsigt ta fram redan gjord lasagne ur kylen till hungriga - utsvultna - barn.
Kände mig som en husmorsstjärna. En riktig.
Annars har jag idag frusit i opraktiska skor, jobbat. Ätit en chokladkaka och en dosa tic-tac till lunch (jojo, man kostcirklar). Oh well. Morgnarna är vackra och vädret är milt. Jag hostar inte längre och läslusten är tillbaka. Orden däremot, och meningarna. De sviker mig.
Det är kanske just vid sâdana tillfällen som det är sâ handfast underbart att ägna sig ât att göda sina smâ hungriga? De behöver inga ord, endast handling. Endast näring, kramar, sömn och sol. Kärlek och vitaminer.

6 kommentarer:
Hej,
Tittar in här flera gånger dagligen och hoppas varje gång att du har skrivit något nytt. Du skriver så fint!
Back to basics. Basbehoven. Det är på den nivån jag är nu. Gläds åt det lilla och gör vad jag ska men på önskelistan nåt nytt himlastormande utöver det vanliga. Lugnt rastlös. Choklad hjälper till viss del och det går kanske över. /Maria i Norrbotten
Hej!
Håller med "anonym" nr.1.
Länkar in hit ofta. Du skriver, så det känns i magen. Nära & äkta.
Ha en fin dag!
♥
Det låter ändå väldigt fint. De små rörelserna kräver sitt. /Lisbeth
Oh, vad fina ni är. Vad glad jag blir. Just nu är allt mest... skit. Sâ nu blev jag väldigt glad.
Och Maria just nu: Överleva, hâlla ihop, äta, sova.
I den ordningen.
Skicka en kommentar