Förra fredagen när jag bara kraschade och rasade samman är ett minne blott.
I kväll har jag varit supermamma med outtömligt tâlamod, lagat mat, badat barn, läst tio böcker varav fem pâ franska, brukar liksom anstränga mig för att simultantolka mig själv när jag läser men det blir sâ konstigt och styltigt oftast om jag inte kan historien innan.
Sedan käkat pizza och godis. Läst favvobloggarna - jo, jag har varit in till er allihopa - och okynnessurfat.
I morgon börjar jag mitt nya liv. Oh those famous last words.
Hade tänkt âka in till Paris i morgon, men, alltsâ, att dra runt i storsta'n med 2 smâ... De föredrar sâ himla mycket att bara vara i vâr park, eller skogen. Och jag är lite deras lydige tjänare vad gäller sânt.
De âker dessutom pâ vinterlov till Medelhavet om en vecka - lyllos dom - och sedan fâr jag hur mycket tid som helst att göra vad jag vill. Oh wait. Jobbet. Ja, men ni fattar.
Förbereder mig ocksâ pâ ett nytt liv som lite ensam, men det är nog oundvikligt. Alltsâ ensam med barna? Det är ju inte sâ att de inte räknas, men... Ja, ni fattar det med.
Och är ensamheten - som jag i mânga fall mânat om mycket, även i en relation - vivable?
Äsch. Inget bra bryderiämne just nu.
5 kommentarer:
Jag kan inte få nog av ensamheten (+1 barn) efter separationen.... Hade ett extremt uppdämt behov av att vara ensam. Hoppas att det inte blir för jobbigt för dig! Kram jenny
Man kan var oerhört ensam i ett förhâllande som inte fungerar. Hellre ensam utan nâgon.
Alltså, när du får tid, i din ensamhet, bara måste du lyssna på Kristina Lugns Allvarligt talat.
Du finner podcast längst ner på den här sidan: http://sverigesradio.se/sida/poddradio.aspx?programid=2332&pid=3143
Hon svarar på stora och små frågor och allt blir existensiellt, hade tänkt leta fram det hon säger om ensamhet och direktlänka - men bara lyssna på alltsamman!
»Över ensamma och älskade råder samma lag/vi måste skiljas från oss själva någon vanlig vacker dag.«
Vet att hon också talat om hur hon i eftertid förstått hur smärtsamt det var för hennes dotter som liten när KL presenterade sig som 'ensamstående' - de bodde ju tillsammans, räknades inte hon? Kanske i det där intervjuprogrammet på SVT för några år sedan..
hittade!
detta ska vara direktlänk till frågan om ensamhet/ensamstående:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/89534?programid=3143&play=1226893&playtype=poddradiofil&t=784
'det måste inte vara synd om de ensamstående'
och ja, det är här hon också pratar om sin dotter.
men, som sagt lyssna på allt, vill ha hennes ord som text för att kunna gå tillbaka och smaka på alla geniala formuleringar - transkriberar vansinnigt i öppet dokument vid sidan av det jag egentligen jobbar med:
ingenting går över, allt lämnar spår
låt inte smärtan gå över, låt den gå över i något annat
Fint, ska lyssna pâ detta. Det är ju helt klart sâ att ensamheten i det här äktenskapet har blivit överväldigande. Men samtidigt sâ finns ju barnen, och som sagt, de räknas ju mest av allt.
Skicka en kommentar