Ni vet de där dagarna. Vardagarna som är tuffare än andra.
Den yngsta i sällskapet som lägger sig ned pâ marken utanför ytterdörren och stirrar pâ dig med blicken som säger Du bär mig eller sâ blir jag liggande här. Den näst yngsta som inspireras och gör lika. Du som inte klarar att bära barn och kassar och väskor och fan plus moster tre trappor upp.
Sedan panikkväll med middag som ingen vill ha, städa överallt eftersom farmor kommer i morgon och hämtar smulorna, göra chokladkaka eftersom farmor kommer i morgon etc men hela chokladkakan är ett sâdant jäkla fail och en smula säger att Mamma, jag tycker inte om när du inte är glad, och den andra smulan som passar pâ att rita en sorts bayeuxtapet pâ hallväggen.
Och det enda rätta: Varm choklad i soffan med böcker. Minus och stora världen, hattjakten och Agaton Öman. Du känner dig hopplösast i hela världen, men det är okej ibland.
Vardag, vackra vardag. Ni&jag, brudar, ni&jag.
14 kommentarer:
strunta i att städa, bry dig inte, farmor kan köpa god kaka- i alla fall om hon fattar
Ack ja: "mamma, jag vill inte att du ska ha den där arga minen mera". Efter att de båda i tur och ordning kollapsat och skrikit och gnällt om hunger och trötthet och kläder som inte vill klä av sig själva och maten som aldrig blir färdig fast jag gör mitt allra allra bästa för att alla ska få det de behöver så fort som möjligt. Och i morgon saknar du dem.
Åh. Ja, det är så bra om det går att ta det lugnt när det varit sådär. Göra en snabb middag, om möjligt (värma nåt, havregrynsgröt …). Sätta sig tillsammans, läsa eller prata. Som du skriver. Vissa vardagar är jobbigare än andra. Och när man bär alla de där grejerna. Blir för varm. Känns jobbigt kanske att bo i lägenhet? Kan jag känna … Att inte ha ett trivsamt hus att köra fram bilen till, bara att lasta ur praktiskt och var sak på sin plats i det lagom rymliga huset. Obs idealisering, jag tror kanske att jag är nöjd med lägenhetslivet? Nåväl. Du kanske redan har städat? Annars, plocka undan och städa det du måste, och köp chokladkakan, som någon skrev? (Antar att du just nu är mån om hur det blir när farmor kommer …) Kramar.
PS Har ni flyttat isär? Lite nyfiken. Separerade själv förra året och känner mer och mer hur mycket bättre jag trivs med att bo själv! Med att bo utan honom ... Och hur mycket bättre min dotter och jag har det tillsammans när det bara är vi två. Inte vi tre.
Där har vi alla varit. Men vet du vad. Du levererar otroligt mycket tycker jag!
Det är väl rätt väntat att både smulorna och mamman är lite stressade om smulorna ska åka iväg, även om de kommer ha det bra så är det väl oftast lite resfeber och sakna-i-förskott-känslor som gör att det blir jobbigt. Andas. /Maria i Norrbotten
Haha klart du ska städa! Om din franska svärmor liknar min ska du städa nitiskt :-) men å andra sidan eftersom du typ skiljer dig från henne? Kanske inte baka? Köpa! Det är ju mer accepterat i Frankrike än i Sverige att köpa eftersom bagaren ju faktiskt gör godare och vackrare tårtor än man kan själv. Om du nu inte vill säga att Vera bakade för det är väl mer uppskattat? Sedan känner jag igen mig på pricken. Har varit sur och gråtit i fem dagar för att vi ska få oinbjudna släktingar på besök och jag bara inte orkar. Barnet kommer älska men jag är sjuk och så jäkla trött. Och de stannar i en vecka och vill gå på restaurang. På kvällen. Med tvååring. Orkar inte!
Och obs att vi bor på bottenvåningen och har stor trädgård. Men då har vi världens otäckaste trappa ner till garaget och insyn i de jättemörka sovrummen från gatan och den satans gräsmattan ska klippas och ogräset rensas. Flytta inte till hus? Kanske bungalow utan trädgård? Desto mindre kvadratmeter ju fortare städar man? Däremot typ 15 garderober och 20 köksskåp? Det är bra!
Vad ni är fina! Ja, egentligen får man väl lägga ribban på en ganska låg höjd, och JAG VET INTE varför jag fortsätter att anstränga mig inför svärmor? Duktig flicka-syndromet?
Lägenhet är väl det mest praktiska och hanterbara, hur, visst en dröm, men alltså: JOBBET med det?
Vissa dagar bara blir sådär kaotiska, inget fungerar eller blir rätt. Hade just också en sådan dag trots att mina döttrar är stora. Ändå ska allt fungera med mat, läxor och annat. Troligen är det enda rätta choklad i soffan - ett avbrott från allt. Andas och tänka på vad som egentligen är viktigt. ..
Oj superkvinnan..! Återigen (som när du skrev att du var sjuk och ändå skulle ta hand om de två små) var är Chris??! Om hans mamma kommer på besök kan väl han städa & baka? Så hade iaf jag känt.
Eller har ni flyttat isär redan?
Hoppas du får en fin Alla Hjärtans Dag Sara trots att du ligger i skilsmässa och ungarna ska åka iväg. Kram!
Haha, ja egentligen borde han ju det, det är ju inte som att han ställt sig och bakat kakor till min mamma liksom...
SKa förklara hela situationen lite bättre när det ser lite klarare ut. VI har officiellt ej flyttat i sär än, men ses aldrig. Bisarrt, men skönt. Som någon skrev i kommentarerna, det är så mycket bättrenärdet bara är jag ochbarnen.
Tack för att du delar, Sara. Det var jag som skrev om att det är bättre att vara bara jag och dottern. Ikväll ensam, eller snarare själv (känner båda just ikväll …) och det är fredag. Ganska mycket att ta tag i, men lite svårt att bestämma mig. Ens för att bara ta det lugnt? Ja, förklara gärna när det klarnat. för er. Hus: ja, mera jobb? Men ibland när jag kommer hem till personer med hus känns det så himla mycket mer praktiskt … Att livet blir enklare med ett rum till varje barn, tvättstuga med mera … Och enklare att ägna sig åt idrottsliga/fysiska aktiviteter. Kanske? Skriv gärna mer om fördelarna med lägenhet, om du har några på lager! (Haha, ber om pepp alltså …) Kram!
Ja alltsa vardag, inte alltid det lattaste! Hur har det gatt nu med Svarmor? Minns att du skrev att Chris familj inte tagit nyheten att du ville skiljas sa bra.... Hoppas att det blivit battre. Jag bor ocksa fortfararande med mitt "ex" i vantan pa att det ska losa sig praktiskt och ekonomiskt (har hittills vart hemma med min dotter sa har inga egna pengar etc) och jag kan saga att jag LANGTAR till den dagen jag for forsta gangen far stanga dorren bakom mig i min EGEN LAGENHET! Kommer kannas sa skont!!
Du ar sa himla stark och beslutet du tagit (verkar vara) sa himla ratt. Kampa vidare!
P.s kanner igen mig att stada infor svarmors besok, hans mamma och syster kommer ikvall och sjalvklart ar det jag som stadat och fixat och donat med extrasangar och allt jox. Och nar min familj kommer sa ar det an en gang JAG som ar ansvarig. Less ar bara fornamnet.
Skicka en kommentar