Knocked-out.

Uppdatering pâ detta. 
Vaknade och trodde att min sista stund var kommen. Till râga pâ allt magsjuk? Jag som aldrig blir sjuk? Never ever har jag haft en sjukdag pâ jobbet?
Jättefânigt, jag vet. Man ska ej sjâpa sig och det finns alltid de som har det värre samt har ej tid att bli sjuk etc.

Gick till doktorn med ett ursäktande leende och sade att det är säkert absolut ingenting men jag mâr sâ djävulskt dâligt. Bröt sedan samman i en dramatisk hostattack. Han undersökte mig, sedan fick jag rejäl pâbackning över det idiotiska att ej ha kommit tidigare.

Elak bronkit plus elak virusinfektion. 
Har sedan sovit hela dagen. Trots att de smâ har haft supertrâkigt och trots att de hoppat och spelat blockflöjt i sängen. Har ej orkat lyfta ett ögonbryn.

Man kan liksom inte riktigt krascha när man har smâ, men nu gick det inte pâ annat sätt.
Blev sjukskriven ocksâ, orkade inte ens protestera, var bara sâ jävla lycklig över att han skrev ut pencillin plus lite annat smâtt och gott för att fâ ned feber, ta bort illamâende och dämpa huvudvärk.

Uppsidan för mina uttrâkade gryn var att det enda i matväg jag ens kunnat tänka pâ att göra - och äta - har varit makaroner och rostat bröd med smör. Fest, liksom?

Annars längtar jag efter min mamma och min pappa och gärna mammas kavring med lagrad ost.

Over&out.