måndag 1 september 2014

Not ready to make nice (still mad as hell)

Är nåt så gud förbannat jävla rasande.
Lite ovant för mig att känna mig totalt ilsken.
Så. Jäkla. Arg.
Mad as hell, I tell you.
Hur fan kan man reagera med en sådan brist på respekt, på empati, på sunt förnuft?
Visa lite mänsklighet, för att se vad som händer?
När blev det viktigaste i livet att hämnas, när blev inga konsekvenser stora nog att skapa eftertanke?
Hur fan.

Detta kommer jag att radera när jag lugnat mig. Ni vet ju hur jag är. Backar, lugnar, går undan.
Jag ville ditt bästa.
Vad i helvete.

13 kommentarer:

Maria sa...

Skickar styrka!!!
Kram

@enga sa...

Ut med det! Sparka på en stol.

Lena sa...

Andas in, andas ut. Räkna ner från tio. Slå en kudde riktigt jäkla hårt så många gånger som du behöver. Skrik på riktigt (in i kudden kanske, när du är ensam.
Styrka!

Anonym sa...

Men vad fan?!

Ibland är det bra att bli arg. Man får bli det. Man har rätt att regera. Och jo, man ska inte låta andra se att de kan skada en och allt det där, men så kommer man ju till en punkt när man inte har några kinder kvar att vända...

Och samtidigt, så himla ynkligt. Att sitta och koncentrera sig på att hämnas. Vilket litet liv, liksom?

Kramar och stryka!
/Basilika

Anonym sa...

Jag tänker väl att precis det han vill är att göra dig ledsen; att du ska reagera; eftersom du gjort honom ledsen; för att bekräfta att du inte bara kunde lämna honom utan konsekvenser.
Otroligt omoget.
Det bästa är väl att inte lägga din energi pâ honom tills tiden läkt alla sâr?
Men kanske att du även ska säga att du tycker han är en skitstövel! Men tyvärr sâ är ju detta en person du ska ha som mâl att kunna kommunicera med i framtiden i mânga âr.
Om du orkar försök att inte bry dig. Alls. Men det kanske du inte klarar just nu.
Och prata med din familj! ös ur dig!
Om ett par dagar känns det bättre hoppas jag!

Helena sa...

Det är så märkligt att komma in här flera dagar i rad och bara känna att du sätter ord på precis var jag befinner mig. Lämna barn med ett "brave smile" för att sedan bryta ihop, skrika inombords över en annans totala idioti..allt det här som tydligen kommer med en skilsmässa - who would've guessed?

Friheten som kommer i stötar av lättnad, samtidigt som sorgen, samvetet, barnens framtid...bara hänger över en med en tyngd man inte kännt tidigare.

Det enda jag ville säga var: vi är fler! Vi får väl ta varandras händer och sjunga kumbaya...nej jag skojar, men vi får komma ihåg att vi inte är ensamma. Du ger styrka då du skriver. Massor av styrka. Och jag hoppas att du kan hämta lite också...från oss som läser och förstår.

Kram.

Enna sa...

"one persons craziness is another persons reality" Tim Burton.

Önskar dig massor av kraft till att klara stormen.

Hanna Lans sa...

Även jag som faktiskt var förberedd på vad och hur min man skulle bete sig, blev chockad. Jag förstår verkligen om du är arg! Men jag förstår fortfarande inte den där totala avsaknaden av konsekvenstänk de verkar besitta. Allt man gör kommer tillbaka på ett eller annat sätt, om inte annat så borde de därför bete sig bra av ren självbevarelsedrift.

Fellini sa...

Önskar jag kunde skriva att det är ett ovanligt korkat beteende men tyvärr är det så många människor i en skilsmässa reagerar när man känner ilska, frustration och sorgsenhet.

Det är inte ett ok beteende och det sårar men är också ofta en del i processen. Kvinnor ger ofta utryck till vänninor, familj eller andra närstående som bara fångar upp och ger kraft. Har man inte dessa vänner till hands utan kanske matas med mer ilska så blir det smutsigt.

Få ut din ilska och skäms inte för den, det finns gränser. Du är redan en bra bit på väg till nya livet.
Kram Mme Fellini

Livet just nu sa...

Det finns inget som kan få människor att bete sig som idioter så som en skilsmässa kan. Kläm ur dig så är vi här, vi som är i samma läge, vi som har klarat oss undan och vi som är igenom och ute på andra sidan.
Många kramar.

Casa Annika sa...

Ilskan är bra! Bli arg! Ilskan är inte negativ, den är sund, viktig och ger kraft till saker man måste göra!

Kate sa...

Jag har inte haft ngn kontakt med Junies pappa sedan ngr veckor efter hon och jag flyttade till Sverige. Av just en sådan anledning du printar ovanför. Det var droppen. Nu känns det ändå bättre men fasen va pinsamt att sjunka så lågt som vuxen person. Hang in there!

uppochhoppa sa...

Åh S! Jag blir så arg och ledsen med dig. Vill skicka vinglas ( att sippa ur), blandband och en kevlarfilt att linda in huden i så att inget elakt når dig. Det aset - jag blir arg å dina vägnar. Du ska inte ta en massa skit, för SHIT vad du fixar och är grym. Supermom.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...