Första skolveckan, och det gick bra! Begriper ej mycket av franska skolsystemet, i synnerhet som det ändrats, sprang tidigare från jobbet en dag och försökte hämta 5-åringen (jag kunde identifiera mig och allt, det var inte det) men fick veta att hon redan var i "l'étude" och att man ej får kvittera ut någon avkomma före 18 nollnoll.
Veras verdict: Mamma, j'adoooooooooore l'étude!
Har jobbat hemma några kvällar för att de inte ska få så långa dagar i alla fall första veckan. Har upptäckt kvalitetstiden vi kan få på halvtimmespromenaden hem från skolan (och extra träning med allt vi alltid har att släpa på).
The real blessing in disguise med hela den här situationen som många beklagar mig för att vara i. Ingen vill vara i mina skor just nu som det verkar, haha. Jag är tvingad att vara i nuet, och nuet är jag och mina små barn. Jag har inget val. Och det må vara frustrerande, men samtidigt en ynnest. Att få vara så närvarande utan någon eller någonting som inkräktar.
Nu vaknar dom och ropar på mig, deras första reflex. De ropar och sträcker ut armarna efter mig. Och jag är där.
3 kommentarer:
Det är i nuet som vi ska vara oavsett vad som händer omkring oss.
Det kanske är slitet, men tiden med barna' går så fort. Den som är här och nu med de små vinner.
Kram Anna N
Sara, nu kände jag lugnet och din acceptans av situationen, skör men den finns där. Vårda den, flickorna och dig själv.
Mme Fellini
Du formulerar dig så fantastiskt. Och att du skriver att det är frustrerande och härligt på samma gång - så ljuvligt!
Skicka en kommentar