Kanske Paris. Kanske Rom. Helger som är alldeles för korta, och som just därför är perfekta. Vårsol i ansiktet, solkatter på husfasaden bakom. Cigarettdoft och klapprande klackar på släta trottoarer. En vardagsflykt att leva på länge.
onsdag 25 mars 2009
Ibland önskar jag att livet bestod av små korta helger någon annanstans
Kanske Paris. Kanske Rom. Helger som är alldeles för korta, och som just därför är perfekta. Vårsol i ansiktet, solkatter på husfasaden bakom. Cigarettdoft och klapprande klackar på släta trottoarer. En vardagsflykt att leva på länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åhh du beskriver det så bra att jag känner det! O här är det minus, snö o ont i halsen:(
Verkligen. Det lilla räcker mycket längre än det stora.
Vet du jag bara visste att du skulle klicka. Det är konstigt hur man aldrig träffat vissa människor men så känner man ändå att man börjar känna dem. Och tycka om dem!
Stor kram
Mie: Oh nej!
Mia: Jag vet precis hur du menar, och det är ömsesidigt!
Ja. Ja. Ja. Precis.
Skicka en kommentar