I DN finns en artikel om ultraljud: Gravida svenskar vill göra allt fler.
I Frankrike gör man rutinmässigt tre stycken: I tredje, femte och sjunde månaden. Vi gjorde fyra (på en privat ultraljudsmottagning), och för mig som var så orolig under graviditeten var ultraljuden lugnande. Men medicinskt motiverade? Kanske inte. Det sista görs för att uppskatta längd och vikt hos bebisen, och för att se om det lilla pyret har behagat vända sig eller inte. I vårt fall visste jag redan att Véra hade vänt sig, eftersom jag kände det så väl, eftersom jag var så uppmärksam på minsta rörelse inom mig. Vikten feluppskattades, men det viktigaste var att varje gång se att allt var som det skulle. Dessutom fick vi "foton" i 3D på vår lilla bout de chou, vilka fick min belle-mère att leva i skräck resten av graviditeten, eftersom bebisen såg ganska... Ehum... Osöt ut på bilderna.
Vad tycker ni? Är det bra med fler ultraljud? Är det bra med alla dessa kontroller? Jag kunde ibland känna att graviditeten i Frankrike var väldigt medikaliserad, och jag ttyckte inte att jag gjorde annat än sprang till min läkare (12 besök), min barnmorska, blodprov (varje månad eftersom jag inte var immuniserad mot toxoplasmos och var anemisk), och ultraljud. Men alla dessa kontroller ändrade ju ingenting egentligen.
Det vore intressant att veta vad ni tycker?
7 kommentarer:
Jag vet inte vad jag tycker. Jag gjorde två ultraljud under varje graviditet. Det är ju otroligt kul att få se bebisen. Är inte ultraljud skadligt för barnet och den gravida kvinnan så varför inte. fungerar det utmärkt utan ultraljud också. Barnmorskorna och den gravida kvinnan känner ofta om barnet vänt sig och magen mäts för att kolla hur barnet växer. När min mamma födde mig och min bror fanns inte ultraljud som rutin i Sverige. Det funkade ju också.
En vän till mig fick under ultraljudet veta att barnet hade en skada som gjorde att det inte skulle överleva efter förlossningen. Naturligtvis var det jättejobbigt men samtidigt skönt att slippa gå hela graviditeten och föda barnet. Skadan hade troligen inte upptäckts utan ultraljud. Det var längesen så idag har dom tre friska jättegulliga barn.
Jag tror att för vissa kan många medicinska kontroller verkar lugnande. Man får veta att allt är normalt och många oroar sig mycket och då är det skönt att bli kollad och få lugnande besked relativt ofta. Sen tror jag att andra kan reagera tvärtom. Man blir orolig av alla kontroller och börjar oroa sig mer än man skulle gjort annars.
Jag tycker absolut att man ska ha kvar ultraljud men det kanske inte behövs göras så många. Fast samtidigt är det oskadligt så varför inte?
Det är väl väldigt bra om man nu, som du sa, är lite orolig och så under graviditeten att få möjlighet till fler ultraljud än vanligt. Om man nu känner att det räcker med 2 eller 3 så är det självklart ok, men att man kan få en extra gång eller två om man vill. Jag hade gärna velat det själv tror jag, en extra gång alltså. Men det landar väl slutligen på att det är en ekonomisk fråga kan jag tro, som allt annat inom sjukvården..
Jag tycker att det franska systemet verkar jättebra om jag ska vara ärlig. Men jag hade i och för sig en komplicerad graviditet och fick ett för tidigt fött barn så det kan ju färga min syn. Jag tycker att det är bättre att bli kollad en gång för mycket än en gång för lite. T.ex finns det sådant som jag tycker att svenska och engelska sjukvården rutinmässigt borde kolla, men som de inte gör (vilket är rutin i USA). Vissa faror kan ju bättre förebyggas genom bra kontroll.
Tar mig friheten att kommentera Lisas kommentar. Jag känner en som förra våren fick en liten kille som föddes i vecka 25. Han är jättefin och mår jättebra nu men det var så klart jobbigt i början. Hon har tidigare fått sena missfall och hennes första barn föddes några veckor för tidigt så hon var ganska orolig och kände på sig att något var fel. Hon har sagt till mig att hon upplevde det som att sjukvården ofta viftade bort hennes oro och önskan om mer kontroller för allt såg så normalt ut.
Så jag tror att många som kanske skulle önska fler kontroller och fler ultraljud inte alltid får det och det bör man naturligtvis ändra på. För egen del tyckte jag det var tillräckligt med dom kontroller och dom två ultraljud jag gick på eftersom allt var ok.
När min son fick diagnosen autism hade jag länge fattat att något var fel men fått tjata och tjata för att komma till en specialist. Fick hela tiden höra att allt var normalt och han bara var lite sen med talet. Kanske kan det vara så i många fall att dom som är oroliga och befogat oroliga och behöver extra kontroller kan ha svårt att få det. Det gäller kanske inte bara när man är gravid. Nu kom jag lite från ämnet och det blev två långa kommentarer , hoppas det är ok
Min mor som har fött barn i FR på 70- och 90-talet säger att det plötsligt hade blivit en sjukdom att vänta barn och att hon upplevde det som väldigt jobbigt.
Jag förstår att folk är oroliga, det var jag också men jag tycker att den franska vården ibland gör onödiga saker såsom att röntga bäckenet på alla kvinnor innan de ska föda (det finns en studie gjord av Karolinska institutet som visar tydligen att mått på bäckenet inte är det enda som spelar roll och att vissa kvinnor med "små" mått kan föda vaginalt ändå).
På samma sätt kan man kolla om barnet har vänt på sig och uppskatta bebisens storlek på ett mycket säkert sätt genom att en barnmorska känenr på bebisen genom magen. Min BM har under min två graviditeter upppskattat barnens vikt och ställning helt alldeles utmärkt. Ultraljud för att uppskatta en bebis storlek har tydligen ofta sämre prognosvärde.
Men fransmän är ju lite teknikgalna vilket inte alltid är kostnadseffektivt... Bättre information till patienten (om att vissa undersökningar är onödiga) skulle säkert vara positivt för att inte gräva djupare i "le trou de la Sécu"...
/F med 5 UL första barnet och två andra barnet...
Thérèse; Jag kunde känna lite så att kontrollerna gjorde mig medveten om risker jag inte skulle vetat om annars, och det gjorde mig mer orolig.
Anna; Självklart är det en ekonomisk fråga, och i Frankrike går sjukförsäkringssystemet back med miljoner euro varje år..
Lisa; När jag pratar med vänner som fött barn i sverige kan jag bli förvåanad ibland över hur lite följda de blir, i jämförelse med frankrike. Men nackdelen är ju att det känns nästan som att vara sjuk i frankrike.
Thérèse: långt och intressant! Tack för dina kommentarer!
Fred; Du är ju nästan UL-expert led sju stycken! ;)
Jag blev ju bäckenröntgad, och det visade sig att jag var på gränsen...Men jag födde ju ändå vaginalt. Och UL(läkaren hade missbedömt strlek och positin på bebisen, så de tekniska sätten kanske inte alltid är bäst...
Jag vill bara lägga till att kontrollen förstås inte gör någon skillnad om man inte har problem, men kontrollerna är ju till för att upptäcka ev. problem och behandla dem. Jag tyckte att jag blev bättre kollad i Sverige än i UK (men hann inte vara gravid speciellt länge i Sverige så det är svårt att jämföra). I London kollade de inte ens mitt järnvärde efter vecka 12 vilker gjorde att jag var otroligt anemisk när jag kom till Sverige och äntligen blev kollad, men då gick det inte att få upp mina värden och jag hade fått järnsprutor eller liknande om Julie inte hade hunnit komma i vecka 30.
Jag träffade nyligen några mammor som fått en massa missfall och ett barn som dog i vecka 37 (en vecka innan planerat kejsarsnitt) och efter allt jag har sett och upplevt har jag verkligen insett hur skört det där med graviditet är och vilken tur jag har haft trots allt.
Om jag blir gravid igen vill jag ha den franska metoden! ;)
Skicka en kommentar