Jag och Matisse

Mitt vanligtvis så lugna medelhav var så uppretat i går, och jag gick ut till les crêtes bara för att se hur turkosa vågor kastade sig in över klipporna och skapade breda band av fräsande skum. Stranden i Ajaccio syntes inte längre, och när jag gick längs strandpromenaden för att beundra havets vidunderliga färg så blev jag påhoppad av en liten rebellisk medelhavsvåg som lämnade tusen miljoner glittrande droppar efter sig i luften. Bakom grekiska kapellet började solen gå ned, och allt var bara ljus och färg, som Matisse sade när han som nygift kom till Korsika och inspirerades till att skapa den nya konstriktningen fauvism. Hetsiga penseldrag och skarpa färger.
Jag inspireras också, men allt jag kommer att tänka på är metaforer kring vispad ägvita och tandkrämsskum. Så jag gav upp alla poetiska ambitioner, och stannade på klipporna och stannade i ljuset, färgen.