På flygplatsen i Marseille träffade jag en fransyska på väg till Eindhoven, och hon berömde mig så mycket för min franska att jag kommer att leva länge på det.
- Du bryter ju inte ens! Bravo, var har du lärt dig franska?
Som alla utlänningar (antar jag) är det där med språket en sak som jag funderar mycket på. Inte när jag bodde i england, men det var för att jag pratade engelska innan jag kom dit. Franskan fick jag kämpa mera för, och tidigare tyckte jag att det var jobbigt om folk hörde min brytning och mina grammatiska misstag så fort jag öppnade munnen.
Nu tycker jag istället att brytningar är charmigt, det ger färg och charm åt språket, och jag är istället stolt över min brytning (som jag ändå tror att jag har). Men i Sverige tror jag att man har mindre överseende med accenter och brytningar än vad man har i Frankrike?
Men att få höra att jag inte har en brytning kändes ändå som den finaste komplimang jag kunde få...
13 kommentarer:
Ja egentligen är det ju charmigt att ngn kan höra vart man kommer ifrån... även om jag inte kan påstå att jag är stolt över västgötska precis:)
När ngn däremot säger att jag pratar bra engelska så sträcker jag på mig:)
Grattis! Visst är sådant kul att höra!
Men det är svårt det där med brytningar. Jag kämpade hårt för att bli av med min brytning, men när jag väl lyckats visade det sig att det inte bara var positivt. Det verkar som om folk lättare bortser från mindre grammatiska fel om de åtföljs av en brytning. När jag säger fel exempelvis på un/une händer det att folk överanalyserar och tror att jag menar något annat än jag gör, istället för att rätta felet. När jag frågar hur man säger något händer det att folk tror att det är en kuggfråga och blir osäkra. När jag uppvisar ett bristande ordförråd inom vissa områden, utan att det hörs varför, händer det att folk tror att jag är dum...
vilken komplimang, roligt och hoppas du får en härlig Sverigesemester. Kram
Kul med komplimang! Och det är ju kul att de inte hörs direkt när du öppnar munnen att du inte är infödd! Men brytning tycker jag kan vara charmigt också!
Att det skulle accepteras mindre i Sverige med brytningar vet jag inte om jag håller med, jag har fått ganska många oförstående blickar och idiotförklaringar när jag har uttalat ord på fel sätt inför fransmän! Jag tror snarare det beror på olika personers uppfattning om brytningar, det kan nog inte förklaras med nationalitet.
Vad roligt!
Hej! Jag hittade precis hit, av en ren slump, när jag kollade bloggar inne på bloggtoppen.
Jag var på Korsika för mer än tio år sedan, och har velat åka tillbaka ända sedan dess. Nu skall dit igen nu i juni med familjen och mina föräldrar.
Jag skall ta och titta runt här inne; det jag hittills läst tilltalar mig mycket, och kanske kan jag stöta på något bra tips?
Haha, det där känner jag igen. Jag blir döstolt när nâgon säger att jag inte bryter (fast jag vet att det inte är sant), att jag pratar bra franska eller att de inte kan tro pâ att jag kommer frân Sverige (jag är ju brunhârig). Som dig fick jag kämpa för att lära mig franska och det var inte lätt :).En sân komplimang som du fick kan man leva pâ i flera dagar :).
Coolt :-)
Vad kul, så klart att man blir glad över en sådan komplimang!
För det krävs ju arbete och tid (och säkert ett visst språköra)för att tillägna sig ett nytt språks uttal bra i vuxen ålder.
/Anna S.
Problemet med franskan är att minsta lilla grammatiska- eller uttals fel kan ge meningen en helt annan innebörd. Jag var när jag växte upp ganska trött på att min svenska mamma alltid kallade grannfrun Josette för 'Chausette' och ganska chockad när hon underrätade mig om att monsieur Barrie a coupé son nez (sa haie, apparament). Oeuf au plat var alltid oeuf a plat hos oss (fast det ligger ju någonting i det).
Mie; Jag arbetade i och för sig bort mitt dalmål ganska tidigt... ;)
Hanna; Jo, så är det, men det får man väl ta!
Mia; Semestern artar sig bra!
Marie; Fast fransmän brukar vara imponerade över att msn kan främmande språk... eftersom många fransmän inte är bekväma på andra språk än franska
Molly; Jätte!
Annika; vad roligt! Hör gärna av dig om du vill ha tips, men jag har nog skrivit en cel redan!
Mimi; Varken blond eller 180 cm lång... märkligt.
Johan; Kul i alla fall!
Anna; jag har aldrig gillat att traggla grammatik, men har ganska lätt för att snappa upp språk!
Mi; jag blandar ständigt ihop á fond och au fond... kan inte få det rätt.
Vad roligt!
Jag tror att det beror på människorna snarare än på vart de kommer ifrån det här med att uppskatta hur människor som har ett annat modersmål talar deras språk...
Jag får ofta beröm för min svenska men har ju bott här i mer än 13 år...
I frankrike får jag ofta höra att " skandinaviska brytningar är fina"... Och andra sorters brytningar inte lika charmiga. Men som sagt, det beror ju på hur vidsynta människor är!
Skicka en kommentar