Ibland blir jag less. På trafiken, på avgaserna, på den ständiga kakafonin på gatorna, utanför mitt fönster. Dissonans, disharmoni. Ibland är det som om alla ljuden skär igenom mig helt och hållet. Less på folk som parkerar överallt, less på att skälla på feta blondiner som ställt stadsjeeparna på övergångsstället.
Less på turister i småfåniga solhattar som vallas i flock längs gatorna. Less på hettan, less på att inte ha skog, eller gräs i närheten. Less på fransmännens axelryckningsmentalitet och obotliga fatalism. Qu'est-ce que vous voulez faire? C'est comme ça.
Less på rökarna, less på vansinnespriser i matbutikerna, less på att betala 3 euro för 100 gram hallon som inte smakar någonting, less på att simhallen stänger juli-augusti, less på att ingen bryr sig om hur det ser ut i vårt trapphus less på att grannarna skriker åt varandra nätterna igenom, less på att ständigt flirtas med, less på boulespelande gubbar, less på tiggaren utanför kyrkan, less på uteserveringar som alla serverar samma mat, less på fula ostar på marknaden, less på Korsika. Less på att de som bor i Ajaccio inte verkar bry sig om sin stad mer än att man väl kan ställa soporna på trottoaren?
Less på att tänka på att Véra inte kommer att kunna springa ut och in ur ett hus med vidöppen dörr på somrarna. Less på att se folk smälla till sina ungar på gatorna. Jag får bita mig i tungan nästan varje dag för att inte skälla ut folk. Less på fransyskornas fason att alltid se andra kvinnor som hot eller rivaler. Less på att aldrig använda mitt eget språk. Less på att leta nyanser, less på att vara utlänning.
Men jag får ju inte klaga. Jag har valt att komma hit. Passar det inte får jag väl åka hem. C'est comme ça.
Fast det är ju inte så enkelt.
12 kommentarer:
Som sagt: det är ju inte så enkelt. Jag tycker att man får klaga. Men alltför ofta blir man tillsagd om att inte göra det, för man har ju tackat ja till att jobba hela sommaren och man har ju ett jobb trots allt och nu när värmen äntligen har kommit vore det ju synd att klaga på den (när det är 30 grader, luften står stilla och man blir svettig var man än ska).
Varför inte bara njuta av allt som är bra? Föra att allt inte är så enkelt.
Hej Sara, jag kanner igen mig sa mycket i din blogg, brukar lasa den nastan varje jag. Jag ar ocksa gift med en fransman och bor i Versailles med var 5 manaders bébé pojke. Och helt less pa Frankrike det blir jag ocksa lite av och till. Jar har ocksa varit utlanning laaange och far oftast enorm hemlangtan pa sommaren. Men jag undrar, om vi flyttade hem skulle vi langta bort ganska snabbt? Vi har nog valt att dela hjartat och livet, bade pa gott och ont, vi blir bade rikare och samtidigt lite fattigare./Pella
You're not alone. Innimellom hjelper det å gulpe opp alt i én og samme fei. Og det er helt greit! Man må få lov til å være litt misfornøyd, oppgitt og lei en gang i blant, uten at det ligger noen voldsom dramatikk i det.
Akkurat nå er jeg lei av apatiske nordmenn i Oslo som ikke rører en finger for å hjelpe gravide eller gamle på bussen, lei av folk som er så engstelige for å snakke med fremmede at de ikke kommer bort når man har snublet på gaten, lei av tomater pakket i plast på ica til 40,- som har fått navnet "smakstomater" sånn i tilfelle vi var i tvil om det er smak i dem eller ikke.
Puh. I morgen skal jeg fokusere på de fine tingene.
You're not alone. Innimellom hjelper det å gulpe opp alt i én og samme fei. Og det er helt greit! Man må få lov til å være litt misfornøyd, oppgitt og lei en gang i blant, uten at det ligger noen voldsom dramatikk i det.
Akkurat nå er jeg lei av apatiske nordmenn i Oslo som ikke rører en finger for å hjelpe gravide eller gamle på bussen, lei av folk som er så engstelige for å snakke med fremmede at de ikke kommer bort når man har snublet på gaten, lei av tomater pakket i plast på ica til 40,- som har fått navnet "smakstomater" sånn i tilfelle vi var i tvil om det er smak i dem eller ikke.
Puh. I morgen skal jeg fokusere på de fine tingene.
Jo, så där är det.
Och sen kommer man till Sverige och blir galen på de trötta grönsakerna i snabbköpet, det taskiga kaffet, avsaknaden av bagerier med färskt bröd, folk i träningsoverall, folk som tuggar tuggummi, de plågsamt långsamma väderleksrapporterna, de usla söndagsbilagorna, bingolottförsäljarna, beskäftiga mammor som dricker latte hela dagarna, den trista negativa attityden till det mesta, gnällandet...
Och plötsligt älskar jag fransmännens axelryckande och c´est la vie-mentalitet.
Men ibland undrar jag om det inte var enklare förr. När man stannade där man var. När ena grannens son gifte sig med andra grannens dotter...
Man blir less på den aktuella situationen, helt enkelt.
När jag bott ett par år i Frankrike blev jag less på att alltid utmärka mig med min brytning; När jag ett par år senare blivit av med brytningen blev jag istället less på att folk bara såg mig som en fransyska i mängden.
Ibland blir jag liksom du less på alla detaljer runtom som är "fel". Men inte hälften så less som jag skulle bli på allt svenskt som jag vant mig av vid, om jag flyttade tillbaka.
På samma sätt som fembarnsmammor inte får vara sömniga/trötta/less ibland för man får minsann skylla sig själv för man har skaffat så många. Bara för att det är självvalt och bra oftast är ju livet inte lätt jämt. Lite måste man väl få gnälla? /Maria i nb.
Johanna; Bra! Da klagar jag lite till... Det hjälper ibland!
Pella; Jag vet, jag skulle ju inte vilja bo i Sverige. Egentligen.
Ingunn; Gräset är alltid gRönare?
Ingrid; Jag tänkte faktiskt häromdagen pa vad mycket enklare det skulle ha varit om jag träffat nagon svensk trevlig ung man... Och trakigare. ;)
Hanna; Det gar i perioder!
Maria; Skönt att fa ösa ur sig ibland, bara...
Ja, det är skönt att ösa ur! Det är nog lätt att bli trött på rätt mycket. Jag tyckte att en av de som lämnat kommentar hos dig beskrev det så fint. När "hjärtat är delat". Jag upplever varje relation som om en del av ens hjärta vandrar bort med den andre och man får en bit av denne hos sig själv. Det gör ju att längtan kan spridas rätt friskt. Speciellt om vännerna och familjen är spridda runt om i världen :-)
Det klart man far klaga... men tänk vad du skulle sakna det om du inte var där. Och Véra kanske inte har en skog precis runt knuten, men däremot medelhavet!
Jag förstar att du blir less, det hör till. Men vi valde nog det här livet av en anledning, tror du inte?
Klart man får klaga, det är ju vad vi svenskar är bäst på! :) Nej, skämt å sido, klart man inte alltid kan se positivt på livet man lever, det kanske skulle vara bättre om man var någon annan någon annanstans... Men livet är ju inte enkelt. Och visst vore det ganska trist om allt vore enkelt?
Oooh, det dar kanner jag igen och egentligen vad ar det for fel med att sakna det som ar bra med Sverige da och da? (Typ lite battre isolation i husen sa att man hor lite mindre av det som grannarna grannarna har for sig) :).
Jag tror inte att man alltid behover alska allt i det nya landet dar man bor, lika lite som man tyckte att Sverige var fantastiskt hela tiden som man bodde dar. Vissa dagar klagar man lite mer bara :).
Skicka en kommentar