tisdagen den 7:e juli 2009

Önskningar

Jag fyller ju år snart. Och har en lång lista på saker jag drömmer om.

En stor skål färska hallon
En ring med många diamanter
Längre hår längre naglar längre dagar
Ett syskon till Véra
En flygbiljett
Fred på jorden och en juicy tube
Ett kärleksbrev
En sovmorgon
En skogspromenad
Champagnefrukost
Ett Véraskratt i en ask
Solvarm hud in i december
Inga ljus i tårtan. Ingen tårta heller förresten
En kram
Ett citronträd

7 kommentarer:

Erica sa...

Åh, vilken underbar lista! Det där med Véraskratt i en ask, den blev jag alldeles tjock i halsen av gråt. En av mina barn, Lucas, hade ett sånt ljuvligt skratt som barn. Det lät som silverklockor. Som stor har han tappat bort det där skrattet och jag tror att då två omogna föräldrar är en stor bidragande orsak till det. Idag skulle jag göra vad som helst för det där skrattet, om så i en liten ask.

Sara sa...

Och jag blir tjock i halsen av din kommentar.
Jag tror att man som förälder gör vad man kan. Man gör sitt bästa just då och man älskar barnet så mycket man bara orkar. Och allt beror inte heller på oss, när det gäller våra barn.

Anonym sa...

Jag kan bara hålla med. Underbart!!! :-)

Lugnetetc sa...

Jag gillar listan! vad gäller skratt som försvinner så har jag spelat in min sons skratt (dotterns skratt är så ny) i min mobiltelefon för att alltid ha den med mig! Kanske användbart tips?

och himla bra och sant svar till Erica...

Nässelblom och choklad sa...

Kan bara hålla med - din önskelista är underbar. Jag hoppas att du i alla fall får några av dina önskningar uppfyllda. Det borde väl inte vara omöjligt. Veraskratt i en ask, det vore riktigt fint det. tycker att Erica också berättar så fint om sin sons skratt. Tyvärr är det ju så att hur mycket man än vill sina barn allt det bästa, är det inte alltid lätt att veta i förväg vad som är det bästa. Håller med om att man gör sitt bästa, men det är så mycket som spelar in. Jag hoppas att du får en härlig födelsedag!

Erica sa...

Tack för ditt fina svar Sara! Det är så känsligt det där med föräldrarskap. Jag tycker som du, att man gör så gott man kan, men ibland blir de där grejerna som blev så där oåterkalleligt fel för jobbiga att se. Men nyttiga att se. Jag tror ju att vi ser det vi orkar och är mogna för vid det tillfälle vi orkar att se. Att ta del av andras liv och erfarenheter bidrar till att se och det är en av de saker jag älskar så med din blogg. Du delar med dig av dig själv och ditt föräldraskap på ett sätt som gör mig så rörd. Att vara med dig och Véra, om så bara här på bloggen, får mig att se tillbaka på mitt elva långa föräldrarskap och återuppleva de saker som var så bra men som jag då var så trött för att orka uppleva då. Mina första barn var tvillingar och föräldrarskapet var en svår sak att möta. Till mitt yngsta barn, är jag en sorts mamma jag aldrig var till mina killar. För föräldraskap är en resa, spännande och på sina ställen sorglig. Tack Sara för din blogg, den ger mig otroligt mycket.

Sara sa...

Fred; Bra tips! Jag måste bara höra med den teknikansvarige (Christophe) om min telefon är kapabel till det!

Nässelblom och choklad; Man vet inte alltid vad som är det bästa, och ibland är man trött och ledsen och less och arg och orkar inte riktigt... Men så är det nnog att vara förälder.

Erica; Det är nog sant att vi ser det vi orkar med. Vi gör det därför att vi kanske är rädda för att bryta ihop?
Jag har haft så fruktansvärt dåligt samvete för Véras första månader i livet då jag var rädd, förvirrad, olycklig, bara grät och var liksom oförmögen till att röra mig. FÖrlossningsdepression? Kanske? Men efter 4, 5 månader släppte det, och nu känner jag mig mycket lugnare som mamma, och jag och Véra har lärt känna varandra och vi litar på varandra. Det är underbart, men stynget efter den första tiden sitter kvar: Världens sämsta-mammakomplexet...
Min svåger sade någonting en dag: Föräldraskap är en lång rad av personliga misslyckanden... Halvt på skämt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...