Jag lägger mig njutningsfullt till rätta med en roman. Här ska tas igen alla olästa romaner som hopat sig under sockergrynets första åtta månader! Aaaaah. Ljuvligt.
I tolv sekunder. Max. Innan det ljuva sockergrynet inleder Operation trötta ut mamman.
Jag sluter ögonen. Véra sliter av mig min bikiniöverdel som har roliga, långa snören med pärlor.
Jag sätter mig på handduken. Véra grabbar stadigt tag med bägge händerna i mitt magskinn för att dra sig upp till stående. Aj.
Jag vänder ansiktet mot solen ett ögonblick. När jag sedan lyckats lokalisera min dotter är hon med en annan familj, som har en fin hund, eller en färgglad hink, eller någonting annat som hon försöker lägga vantarna på.
Jag passar på att smörja in axlarna med solkräm. Véra passar på att äta fyra fimpar och ett glasspapper.
Och det spelar ingen roll att C erbjuder sig att bygga sandslott, plaska i vattnet eller gräva gropar. På stranden är det bara mig hon vill klättra och klänga på.
Pust.
torsdag 16 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Underbart! :-) Det var dagens skratt. Helt klart. Det är jättekul att kunna läsa dina kommentarer om vardagen.
Hej. Vilken fantastisk blogg, att jag inte hittat hit tidigare...hittade dig genom Mia nu. Du skriver roligt, fängslande och intelligent. Hit kommer jag tillbaka. Tack för läsningen.
/Emelie
En sån underbar besrkivning om hur det är att vara någons fokus i livet, när man helst av allt önskar sig några minuters avkoppling och det finns en pappa som gärna vill ge barnets mamma just det. Barnet vet ändå vad den vill och är fantastiskt kreativ på att få det hon vill. Jag känner igen! TAck för gott skratt!!!
Hej, jag håller med, fin blogg! Hittade hit först idag via Karlavagnen!
12 sekunder är väl toppen! Det går över om runt 18 år ungefär! Och då kan man inte heller läsa för då undrar man VAR I HE-VETE ÄR GRYNET????
Ha ha vilken underbar beskrivning , alla vi som varit där känner igen oss. Men jag lovar det blir annorlunda , du kommer både kunna sola och läsa. Och det går fort nästan för fort. Känns som igår det var jag som satt på stranden med bebis och nästa månad fyller hon åtta år
Anonym: Man får se det roliga i alla situationer... ;)
Emelie; Du är så välkommen tillbaka!
Erica; Vad fint tänkt, att vara någons fokus! Det är ju ett privilegium!
Carina; Jaha, bara 18 år? ;)
Thérèse; Ibland vll jag nästan stanna tiden, hon växer så fort!
Skicka en kommentar