lördagen den 31:e oktober 2009

And along came Sasha

Vi misstänker att Sockergrynet tror att Sasha är en levande varelse. Hon bär runt honom hela tiden, sitter med honom i famnen, visar honom saker, slänger honom i badet, pratar med honom, och försöker trycka in vindruvor i hans lilla mun. Färdigtuggade, omtänksamt nog.
Och Sasha kan lura vem som helst med sina stora, varma ögon, sin vackra röst och vibrerande gång. Vi har fått ett husdjur.
Véras vokabulär har även utökats: Hon säger Mamma, Vovve, voff-voff, vov, Titta!, pappa ( i den ordningen), där, Qu'est-ce que c'est? (hävdar vi) och... Sasha.

3 kommentarer:

Livet runt 30...5 sa...

Åh, om bara Hugo kunde tycka om något liknande istället för dammsugare, toaborstar och skramliga kastrullock...

Sara sa...

Kristina: Ah. Véra har också gillat toaborstar och smutsiga skor. Men sedan Sasha kom in i familjen har hon fått nya intressen.

Karin sa...

Fördelen är ju att ni inte behöver gå ut med Sasha morgon och kväll och att ni inte heller behöver oroa er över att han ska få nog av att bli ryckt i pälsen/svansen/öronen och plötsligt ge igen. Å andra sidan så lär han ju inte äta upp diverse matrester som inte tar sig hela vägen till Sockergrynets mun.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...