Cargèse, den grekiska

Blå fönsterluckor mot slitna fasader. Grekiskhet, om det finns något sådant...

Mamma på väg från den latinska kyrkan... mot den grekiska.

Växtligheten ser nästan ökenmässigt ogästvänlig ut... Taggig och förmodligen köttätande... ;)

I skuggan under olivträdet, som man misstänker är äldre än staden själv...

Det står på planen framför kyrkan och blickar ut över havet. Vackert. Salt hav, salt frukt.

Staden ligger högt, och branterna är skarpa. Här och där finns fina stränder, även om det inte är för strändernas skull man åker till den här sidan Korsika.

Den lilla staden Cargèse, som man passerar på väg upp längs västkusten är en charmig, sömnig liten stad , med allt från kemtvätt till caféer till internetpizzerior... En trevlig plats, som ligger alldeles vid kusten, och där gatorna kantas av kaktusfikon, palmer och exotiska tjockbladsväxter, men det som gör Cargèse speciellt är dess grekiskhet. Jo, Cargèse la grecque byggdes till stor del upp av grekiska nybyggare, och även om staden inte är slående grekisk så nog kan man se vissa detaljer från andra medelhavsöar... Besynnerligt att se är det två kyrkorna som vilar på varsin höjd, mitt emot varandra, i evig konkurrens, evig harmoni. En är grekiskortodox, utsmyckad i guld och blått med mjuka, röda mattor och hundra porträtt. Den andra är latinsk, sober och stram med biktbås vid varje sida om ingången. På kvällen går solen ned mellan katedralerna, vars portar ligger i linje mot varandra. Så lika, så olika.