The plot: Ung kvinna flyttade med mannen i sitt liv och en nyfödd bebis under armen till ljuvlig Medelhavsö. Dimmade bilder och softat ljus. Hon har lite vind i håret, stjärnor i ögonen och ganska mycket ångest över livsval.
Nu: Är bebisen stor och snudd på självständig (11 månader) och mamman måste ta sig samman och försöka hitta ett jobb. På ett ställe där hon inte har några referenser, inget kontaktnät och liksom ingen... chans. Här är färgerna skarpare och vågbruset utbytt mot ständigt surrande tankar om framtiden.
Dessutom har den där mamman aldrig riktigt behövt söka jobb på det här viset. Hon har jobbat ändå. Och hon sitter och stirrar tomt på skärmen och försöker författa någon sorts ansökningsbrev.
Hur gör man?
13 kommentarer:
Börja inte med ansökningsbrevet. Börja med att försöka hitta ett eller flera jobb som du är seriöst intresserad av. Sen ringer du den som står som kontaktperson och tar reda på vem dom egentligen söker, och vad arbetet verkligen innebär.
Sen skriver du.
Och sen ringer du igen, för att dubbelkolla att dom fått din ansökan. Tricket är att utmärka sig och få folk att minnas att man finns med i ansökningshögen. Då räcker sällan ett brev, hur välformulerat det än är.
Jag tänker att svenska tidningar skulle vara intresserade av en småbarnsmamma som bor vid Medelhavet. Tänk Mama, Vi föräldrar, Gravid osv... Bara en tanke som ploppade upp. Nån krönika då och då ger ju inte mycket pengar, men litegrann och dessutom ett namn och något mer att sätta på CV:t?
Tycker att "barajagjohanna" kom med ett ypperligt tips! Du har talang för att skriva på ett roligt och medryckande sätt. Skriv! Skriv! Skriv! och då menar jag inte CV!
Å, vad svårt! Själv har jag inte sökt jobb på massor av år, men bytt jobb internt hos min stora arbetsgivare. Inte riktigt samma sak, så jag har inga bra tips. Lycka till!
Kommer snart hamna i samma situation, men i Paris vilket ju innebär lite mer att välja pa. Vad vill du helst göra? Vad är rimligt? Vad kan du tänka dig att prova pa i nödfall. Vad soker de efter.
Leta platsannonser. Kolla om det finns nagot rekryteringsföretag som passar dig, eller nagon arbetsförmedling. Se till att ditt CV är uppdaterat, men skriv personliga brev nar du vet vad du soker. Ar du angelägen om ett jobb. Ring och prata med dem! Men att vara motiverad. Det ar ju skont att vara hemmafru? Jag saknar mitt gamla jobb, men inte sa mycket att jag skulle valja det over Paris. Da har jag det bra pa langtidssemester.... mmmmmmm. Om du har tips pa franska jobbsajter sa kan du tipsa mej! Me no know.
Jag var i samma situation som dig (fast i parisregionen) svett, târar och uselt betalda ströjobb i tvâ âr innan jag fick ordentligt napp och ett "riktigt" jobb. Hittade det via en anpe annons (av alla ställen;)) helt oväntat en dag när jag hade gett upp och nästan var pâ väg till Sverige...
Sâ, courage och is i magen, det löser sig! Annars kan du ju alltid börja sälja annonsutrymme (dyrt!) pâ din välskrivna blogg:))))
/Helene
För att spinna vidare på barajagjohannas tankar; varför inte blogga för en av nämnda tidningars nätupplaga?
Hej! Jag har hittat hit som nybliven bloggande utlandssvensk (det är ju en helt ny värld det här, full av andra sådana, har jag just upptäckt).
Mitt råd är att först och främst försöka klura ut vilka jobb/arbetsplatser du skulle vilja ha (kanske det allra svåraste egentligen, men ack så viktigt), och sedan attackera - dvs, kontakta dem, be att få komma och besöka dem för att få veta mer om hur de jobbar, be att få lämna dina kontaktuppgifter och ditt CV hos dem, osv. Man kan givetvis titta efter platsannonser också, men mer som en kompletterande strategi i så fall tror jag.
Jag befinner mig i en lite liknande situation, så jag håller på att försöka ta mig i kragen och följa det här rådet själv... men visst är det svårt att sätta igång, det håller jag helt med om.
Stort lycka till!
/Hanna
Eleonora; Jag har ju börjat leta, och hittat spännande ställen där jag skulle vilja jobba. Men om de däger att de inte söker någon, då?
Johanna; Kanske borde kolla? Och som sagt, det är alltid kul att bli publicerad!
Erica; Du är så snäll och peppande! Tack!
Molly; Usch, nej, jag har ju aldrig sökt såhär, utan också bytt. Svårt att börja på noll.
Anonym; Skönt att vara hemmafru... Bitvis. Men jag längtar efter kollegor och en fast inkomst! ;)
Helene; Ja, det gäller nog att ha lite tålamod. Fick andra tips också oom att ragga annonsörer till bloggen... Men hur gör man det?
Hanna; Hm. Ska kolla upp det där!
Hanna; Jag tror som du säger att det är lättare att skippa arbetsfömedlingar och istället ta kontakt. Men det känns motigt att komma igång, det gör det!
Jag förstår att det känns motigt att komma igång. Att hitta jobb kan ju vara ett heltidsjobb i sig. Jag tycker Johannas idé är jättebra. Det kanske inte ger så mycket i plånboken men alltid en början. Som förälder tycker jag det är väldigt intressant att läsa om hur det är att ha barn i andra länder. Skillnader likheter med Sverige, vad är bättre vad är sämre? Så kan du säkert bredda dig och höra av dig till andra tidningar. Säkert några som gärna skulle publicera resereportage från Korsika, om korsiansk mat och dryck, korsikas historia och kultur mm.
Jag tror säkert att du kommer att hitta ett spännande och intressant jobb. Lycka till. Kram
Är så långt ifrån arbetslivet just nu och saknar det bara ibland så jag är helt fel person att ge goda råd men håller tummarna att du hittar ett jobb som inte bara ger lön utan är lite roligt också :)
Kram, Maria i Norrbotten
Även om drömarbetsgivaren inte skulle ha lediga jobb just när du hör av dig, lär dom säkert spara dina kontaktuppgifter för framtida behov. För vad är det första ett företag gör när de plötsligt står inför en rekryteringsprocess? Jo, de hör av sig till folk de redan känner till...
ja du, önskar att jag kunde svara. Själv tycker jag att ansökningsbrev är något av det värsta man kan skriva. Jag får alltid ångest bara jag börjar tänka på det och kan sitta och stirra på skärmen i två timmar och inse att jag bara har lyckats plita ner två meningar...
Skicka en kommentar