Så vände jag mig om, och - paff - den vackraste solnedgång jag någonsin sett skedde framför mina ögon. Som jag hållit på att missa eftersom jag sprang åt ett annat håll.
Sedan kom jag hem på darriga ben, till ett Sockergryn som var nybadad, bytt, äten, vällingad och snudd på nersövd. Men jag hann gosa lite i alla fall.
2 kommentarer:
Låter som en fantstisk kväll! Härlgit med en stund för dig själv!
Låter jätteskönt för kropp o själ. Jag jobbar på att ta bättre hand om mig själv. /Maria i nb
Skicka en kommentar