"You know, you can always get a boob job."
Det är min bekanta N som upplyser mig om det. Efter att ha förhört sig om hur graviditet och förlossning förstört (sic!) min kropp.
Sedan säger hon: Men man kan inte se på dig att du fött barn. Det är helt otroligt.
Hm. Helt otroligt att helskinnad och oskadd ta sig igenom detta eldprov som en graviditet innebär, utan bristningar, hängbröst, övervikt och bukplastik? Graviditeter har lite oförtjänt dåligt rykte på det viset.
Men just det. Boobjob. N bedömde det som att mina bröst var för små för att jag ska kunna leva lyckligt och komplexfritt. Hon har förstorat sina, och säger att det är en banalitet. Hon har dessutom skaffat sig en docksöt liten näsa, som inte alls passar i hennes mer karaktärsfulla ansikte.
Om jag ska vara ärlig, så här oss emellan, så har jag väl inte blivit direkt bortskämd med en generös urringning (Jag kan förmodligen jogga utan sportbehå. Hell, let's face it, jag kan hoppa bungy jump utan sportbehå), men jag har aldrig, aldrig övervägt att operera mig. Jamais.
Visst skulle det vara roligt att fylla ut bikinin lite mer, men jag har aldrig drömt om C-kupa. Aldrig tänkt att livet skulle bli bättre om jag hade större bröst.
Tjockare hår, vitare tänder, längre naglar, plattare mage, mer muskler på armarna... Det är sådant jag har tänkt att jag skulle vilja ha. Men inte mer än att jag egentligen tycker att jag är rätt okej. På en bra dag.
8 kommentarer:
säg det till henne! att du aldrig önskat dig större bröst. vi har inte alltid samma önskningar, men ibland tror kvinnor att vi alla strävar mot samma "mål" och det är befriande när någon säger "nej, jag känner inte så".
Jag har ocksa en bekant här i Warszawa som är sa där. Jag säger nej tack! Skulle ju inte kännas som jag med större bröst. Även jag skulle lätt kunna hoppa bungy jump utan sport bh idag..
Nu är ju jag relativt nöjd med min kropp sa det kanske är lätt att säga nej? Ibland undrar jag hur jag skulle ma om mina sma bröst dessutom blev hängiga eller om magen blir helt "förstörd" efter en graviditet (hoppas ju att fa uppleva det).
Men jag hoppas att jag kommer fortsätta att säga ett klart nej till operationer. Botox och sant där trams är klart NEJ!
Bisou!
Ps Ja, du är vacker precis som du är! Alla dagar.
Som ganska bystig kvinna har jag alltid förundrats över att just kupstorlek skulle vara det viktigaste. Allt handlar ju om form och proportioner. Dessutom är mindre bröst ofta vackrare än stora, tunga. Och personligen skulle jag gärna kunna gå behå-lös, finns ju så mycket fina toppar och överdelar som man kan ha då.
om 10 år kanske modet är a-kupa. Kul då för alla silikonbrudar... Dessutom har jag alltid tyckt att små bröst är snyggast och mest praktiskt - hur kan man VILJA ha stora bollar som bara är tunga och i vägen? Alla som skaffar fakeboobs är bara lurade av samhället (och möjligtvis av läkarna för att de ska kunna tjäna pengar). Fram för små, eller framförallt NATURLIGA, bröst!
för du ÄR sjukt galet vacker och genomfin!! (och det även de dagar som du inte riktigt kan se det själv)
Jag led fruktansvärt av mina små bröst i tonåren, ja, en bra bit över tjugo. Kanske för att jag inte är liten och späd, och för att samhället ju är minst sagt tutt-fixerat. Jag är medveten om att mina bröst enligt många är oproportionerligt små i förhållande till resten av min kropp, men hur intressant är det?
Men problemet var givetvis inte min bröststorlek. Mitt dåliga sälvförtroende, min låga självkänsla och mina bekymmer hade helt andra orsaker.
Jag kan tycka det är sjukt att det blivit så normalt att förstora brösten. För mig är det inte det minsta normalt. Jag menar inte att moralisera, men jag tycker det är en märklig värld vi lever i.
Nu, vid trettiosex års ålder och efter att ha fött och ammat fyra barn, är jag ganska lycklig över mina små tuttar.
De sitter där de sitter, och de är rätt så pigga och glada för sin ålder ;).
Jag är sjukt rädd för operationer... Skulle aldrig göra detta för tänk om det blir fel... men ja, andra får göra som de vill.
Asså, jag kan tänka mig boobisjobb när jag fött/ammat två barn, mest för att jag misstänker att mina bröst kommer hänga vid naveln då.
För det andra är det så vackert med små bröst. Att kunna ha en rejäl urringning utan att känna sig slampig (vilket jag gör) snyggast är när man kan ha push-up utan att brösten trycks ihop helt och hållet utan ändå är "separerade" från varandra. Vackert! *sotis*
Skicka en kommentar