Fuldag. Fulvecka. Inget okej. Bara lillan, förstås. När hon vaknat efter siestan låg vi på sängen och pratade. Jag förstår ingenting av vad hon säger, men det är mysigt.
Det är något med ditt sätt att se din dotter som berör mig så väldigt. Oavsett hur du känner dig, så ser du henne. Så fint Sara. Var god mot dig själv.
5 kommentarer:
Kan det finnas något bättre för ert sockergryn än att bli bekräftad på detta sätt? Du finns där och ser henne. Underbart!
Haha, det är så fantastiskt att prata med en lite människa som bara pratar och pratar men som man ännu inte riktigt förstår... Det är häftigt. :)
Sådana dagar och veckor har vi alla, om det nu är någon tröst?Mysigt att du får stunder med lilltjejen som du kan njuta av i eländet.
Det är något med ditt sätt att se din dotter som berör mig så väldigt. Oavsett hur du känner dig, så ser du henne. Så fint Sara. Var god mot dig själv.
Mia: Tack för att du säger det, ibland tvivlar jag sâ mycket pâ att jag räcker till...
Johanna: VIsst är det?
Ingela: Ja, usch, man kommer ju ur de där dagarna sedan!
Erica; Snälla du! Tack fôr fina kommentarer.
Skicka en kommentar