Att aldrig ta med en tjugoenmånaders på restaurang om tanken är att sitta ned, njuta av maten och föra trevliga samtal med andra vuxna människor.
Men om tanken däremot är att springa runt och rädda dukar, glas och inredning från demolering, plocka upp sin unge ur istunnan bakom bardisken och torka bort guacamole från leksaksapan Loulou, då kan det vara smart.
Vi lider katastrofbrist på barnvakter. Verkligen.
7 kommentarer:
Haha, ja det där med att sitta ner på restaurang och njuta av maten var inte i går direkt.
Gillar din blogg!
Kram Lele
Jag drömmer om dagen då de kan klara sig hemma utan barnvakt för första gången, jädrans vad vi ska slå på stort och gå ut då!
Jag drömmer om dagen då de kan klara sig hemma utan barnvakt för första gången, jädrans vad vi ska slå på stort och gå ut då!
Lele; Nix, inte direkt. Om arton år kanske?
K: Oh. Vilken önskedröm!
Närå, det behöver inte alls dröja så länge innan man kan njuta på restaurang. ajg tycker att barna ska få gå på restaurang, hur ska de annars lära sig hur man uppför sig? Ett tips är att ta med sig nåt roligt att leka med medan man väntar på maten. När de blir lite större kan det räcka med papper och penna som man kan rita med eller skriva eller spela luffarschack eller nåt annat. På det sättet har vi räddat många restaurangbesök.
Sorry för stavfel, tryckte på publicera lite för snabbt...
Det blir bättre omnågra månader iaf ett tag... klistermärken, pennor och dvd-spelare (liten bärbar) räddar oss... när vi reser för restaurangbesök på kvällstid med barn har vi inte vågat oss på än pga av att A är ännu yngre än V(ensamma ute var sist i april och nu nästa gång på fredag i din gamla hemstad tror jag :-))
Skicka en kommentar