måndag 2 augusti 2010

Happy people don't give into Happy people don't give into That sinking feeling

Gårdagen bjöd på ganska mycket oinspiration och håglöshet.

De kallar det that sinking feeling, men det är snarare känslan av att ha en scarf för knuten alldeles för hårt runt halsen, och när du försöker lossa den för att få luft upptäcker du att du inte ens har någon scarf. Och hade du haft en hade det definitivt inte varit en från Hermès, för det har du inte råd med.

Vädret känns som höst, och jag får ingen ordning på mitt liv. Eller mitt hår. Jag är benägen att tro att mitt hår har jag fått för mina synders skull. A bad hair-life, ett liv jag inte får någon riktig struktur på.

Men dagen som helhet räddades av en trevlig middag hos ganska nyfunna vänner.
Så opretentiöst och underbart. Vi slängde ungarna i ett gemensamt bad, lät dem vara nakna och äta makaroner med ost och pretzels bäst de gitte (hey, makaroner med riven ost går alla gånger hem mer än broccoli och ångkokt torsk), lyssnade på fransk musikteve, åt färdigpizzor, bakelser från Grimaldi's
och sköljde ned det hela med en flaska vin.
En perfekt söndagkväll.

8 kommentarer:

Anonym sa...

I know that sinking feeling only too well.
Eats you up from within.
And will most probably always come and go.
Hard as it may be.

Wine is a good medicine.......for the moment..no more!

Anonym sa...

Hej, vill bara skicka en liten hälsning. Jag är en ny läsare som har fallit pladask för din blogg. Hittade hit via Linna Johanssons blogg och personligen så är jag tämligen neurotisk och svårmodig men din blogg är så härlig att läsa så att till och med jag blir upprymd och nyfiken. Fortsätt så, fortsätt att beskriva både det goda i livet och det dystra - du gör det fantastiskt väl!/C

Miss Marie sa...

Hoppas du hittar någon som kastar ut en livboj snart! Eller så får du helt enkelt simma in till kanten själv. Anyway, hejar på dig!

Sara sa...

Anonym: This to will pass... :D

C: Oh, tack. You made my day!

Marie: Eller sâ är det bara att simma...

Krokofanten sa...

Hallå där... Du har ju mitt nummer... Och vill/behöver du tjata av dig en timma eller två kan jag ringa dig hemma... Mitt lilla öra och virtuella kramar finns 10 siffror bort!! Inga mera sura miner här inte!! Sudda, sudda... :o) Stor kram

Sara sa...

A: Ja! Oh, det vore härligt! Men jag har nog inte ditt nummer längre, sedan min mobbe blev stulen. Bring it over baby!

Sara sa...

Nix, har kollat, har inga nummer, men jag ringer GÄRNA!

Krokofanten sa...

Nummer har jag skickat via Fejsboken... :o)
Ring när andan faller på eller fallarallanlej...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...