Frågestund. Svaren. Del 4

Anna sa: Vet du om att du är en av mina favoritbloggerskor?

Svar: Nej... Man hoppas ju, det gör man, men favoritbloggerskor?! *överförtjust*

Frida sa: När får jag komma och skåla i champagne och bli din bästis?

Svar: Anytime, baby! Dessutom heter du lika som min tvillingsyrra och när jag vill vara extra kärleksfull och ömsint kallar jag henne Frajdi.

Lotta sa: Trevligt initiativ! Vad läser du för utbildning på Korsika och vad är du utbildad till innan i Sverige(journalist - minns jag rätt?)? Vilka framtidsplaner har du yrkesmässigt?

Svar: Jag läser en hotellmanagerutbildning (en tvär sväng från journalistiken), och framtidsplanerna är att bli ekonomiskt självförsörjande och att förhoppningsvis hitta ett roligt jobb inom turism och att på så sätt kunna ägna mig åt skrivande med lite mindre dåligt samvete.

Karin K sa: Jag har läst din blogg i kanske ett år och gillar den jättemycket! Har tre ganska långa frågor som jag funderat på att ställa ett tag...

Visst har du bott i Montpellier? Jag kommer nog snart att flytta dit; vad tycker du om staden och har du några tips på saker man inte ska missa?

Svar: Jag tycker om MPL, extra mycket eftersom C är montpellerain, och eftersom Véra är född där! Det bästa är att man har natur så nära inpå: Berg och hav och hed och allt där emellan! Grejer att göra: Luncha på Café Riche på Place de la Comédie, och besöka le marché paysan i Antigone på söndagsmorgnarna! Jag har skrivit mycket om MPL på bloggen, kolla arkivet!

Och en fråga om tvåspråkiga barn: Förutsatt att C inte pratar svenska: har han aldrig "känt sig utanför" eller tyckt att det varit jobbigt när du pratar svenska med Véra? Jag och min franske pojkvän väntar barn och han tror att det skulle vara jättejobbigt att inte förstå om jag pratar svenska med babyn.

Svar: Grattis till bebisen! C har i och för sig pluggat lite svenska, och förstår en del så han känner sig inte utanför, men jag tror att det där är något man måste komma över. Jag kände mig "oartig" till en början gentemot andra när jag pratade svenska med Véra, men nu struntar jag blankt i det.

Fråga: Jag har själv varit två gånger på Korsika och känner folk som bor där. Är det inte svårt att lära känna folk och integrera sig eller är korsikanerna inte lika stängda och lite halvmystiska som fastlandsfransmännen tror?

Svar: Jo, de är ju lite speciella på det sättet, och det är lite så att man får visa sig "värdig" deras uppskattning och förtroende. Sedan är det öppna famnen! Men samtidigt odlar de ju lite den där stängda, mystiska imagen... :D

Katarina sa: Du är antagligen så bra på franska att det här inte är ett problem för dig men... Hur är det att leva i en relation med någon som inte talar samma språk?Jag kan ju uppleva kommunikationsproblem med min gubbe och då talar vi allafall samma språk sedan barnsben och borde förstå nyanserna i det språket.

Svar: Jag kan tycka att det är mer och mer frustrerande att aldrig få tala mitt modersmål, det språk jag behärskar allra bäst, och tänker ibland på att C faktiskt inte känner mig helt och hållet, eftersom han alltid har sett den franskspråkiga, eller engelskspråkiga sidan av mig, aldrig den svenska, som ju ändå är den - tycker jag - mer välformulerade, självsäkra, roliga sidan av mig. Utan mitt språk är jag alltid - lite - i underläge. På något sätt.