Jäkla skit.

Jäkla skit, så fick håret de där röda reflerxerna som jag absolut inte gillar. Well, well, för sent att ångra någonting.
Annars: Bejakar jag till fullo den där tröttheten och tillbringar hyfsat mycket tid en tête à tête med soffan.
Du&jag, soffan, du&jag.
Lite en utmaning med en 2 och ett halvt-åring som tycker att vila är jävligt överskattat. I går blev vi helt galna - galna, I tell you- sedan vi ägnat två och en halv timme att försöka söva ner henne.
Min pappa hävdar att jag var prick likadan, avskydde allt som hade med sova att göra. Well, vad kan jag säga? Man har väl rätt att ändra sig?