Korrigerar mig.
Inte jonglerar man med ett livspussel?
Dömt att misslyckas. Ett livspussel ska byggas, läggas, letas bitar till, och alltid fattas det väl någon jäkla bit som gör att man får svårt att se helheten i bilden man bygger.
By the way. Min mormor Karin skulle nog ha fnyst ganska länge åt livspusselläggare. Hon hade nog ganska mycket annat att tänka på än att bygga pussel i sin vardag. The vardag måste gå on, liksom.
3 kommentarer:
Jag har en bekant som hellre talar om livsmosaik. Och en god vän som myntade uttrycket livsplockepinn.
Oavsett, så funkar aldrig allt. Det är alltid något som står tillbaka. Konsten är väl att prioritera det som verkligen är viktigt? Men, hur vet man det, annat än i efterskott? Om någon vet hur man beter sig för att lyckas med det, så får den personen gärna dela med sig av sin visdom.
FInt, livsmosaik.
Ja, helt lätt är det inte, men man mâste väl finna sin och sin familjs rytm, och kanske försöka att aldrig jämföra sig?
Om det med att aldrig jämföra sig: rätt bra att tänka på det här med "additiv stress", att inte låta den stressen ta över...
Skicka en kommentar