Njut av mat, livet och åldrandet. Det är okej att växa ur kläder. Precis som intellektet ändras ju fler år på nacken vi får ska kroppen formas under resans gång. Fokusera på hur vacker du är istället och vilken fantastisk dotter din kropp skapat. Acceptera. Du är den du är, har den kropp du har. Ta hand om den på bästa sätt, det är din allra bästa vän. Kram!
Haha! Förlåt, jag måste skratta. Jag skulle behöva en sådan kräm med tanke på att alla mina byxor är för små. Men jag har accepterat det och köpt större byxor. (Vad jag HATAR att köpa byxor, men vad skönt det är att inte ha för små brallor!)
Krämen lär ju inte funka? Men gör den det, så herregud vad du måste tipsa!
Kan ju f.ö. tillägga att jag inte alltid (läs sällan) klarar av att leva om jag lär. Har man varit fast i anorexins klor under många år med dödlig undervikt har man svårt att acceptera normalvikt. Man kan ju alltid jämföra med hur man var när man var som minst - och jämfört med det finns det alltid tjockkänslor att plocka fram. Jag tror att nyckeln till framgång när det gäller att bli vän med sin kropp är att påminna sig om allt gott den fört med sig när den varit "frisk/are". T.ex. att man orkar vara social, orkar röra på sig, inte får ont av att sitta på en stol, slipper frysa trots 40 graders värme, graviditet, barn... Du vet vad jag menar.
Jag kommer inte i mina byxor som jag använde den där vintern när jag nästan frös ihjäl och då jag inte orkade göra något. Och det är jag tacksam över. Med andra ord, åt hell med krämen och lev livet, okej? ; )
9 kommentarer:
Funkar den måste du ge oss namnet på krämen. Lycka till.
Köp större byxor? :)
Njut av mat, livet och åldrandet. Det är okej att växa ur kläder. Precis som intellektet ändras ju fler år på nacken vi får ska kroppen formas under resans gång. Fokusera på hur vacker du är istället och vilken fantastisk dotter din kropp skapat. Acceptera. Du är den du är, har den kropp du har. Ta hand om den på bästa sätt, det är din allra bästa vän.
Kram!
Haha! Förlåt, jag måste skratta. Jag skulle behöva en sådan kräm med tanke på att alla mina byxor är för små. Men jag har accepterat det och köpt större byxor. (Vad jag HATAR att köpa byxor, men vad skönt det är att inte ha för små brallor!)
Krämen lär ju inte funka? Men gör den det, så herregud vad du måste tipsa!
(Och lyssna på Rebecca.)
Kan ju f.ö. tillägga att jag inte alltid (läs sällan) klarar av att leva om jag lär. Har man varit fast i anorexins klor under många år med dödlig undervikt har man svårt att acceptera normalvikt. Man kan ju alltid jämföra med hur man var när man var som minst - och jämfört med det finns det alltid tjockkänslor att plocka fram.
Jag tror att nyckeln till framgång när det gäller att bli vän med sin kropp är att påminna sig om allt gott den fört med sig när den varit "frisk/are". T.ex. att man orkar vara social, orkar röra på sig, inte får ont av att sitta på en stol, slipper frysa trots 40 graders värme, graviditet, barn... Du vet vad jag menar.
Jag kommer inte i mina byxor som jag använde den där vintern när jag nästan frös ihjäl och då jag inte orkade göra något. Och det är jag tacksam över. Med andra ord, åt hell med krämen och lev livet, okej? ; )
(och lyssna på Rebecca, säger jag också)
Min första tanke när jag läste det du skrev var "köp hellre större byxor", särskilt med tanke på hur du har haft det förr. Var rädd om dig!
/Anna S.
Maken har testat, det funkade inte, mais vraiment pas... fast ha kanske köpte fel märke. Lycka till!!
Ja men varför gâr man pâ sâdant där? Idioti... :D
Skicka en kommentar