Sedan ett par dagar tillbaka har jag utvecklat ett vansinnesbegär efter ost. Kan ha att göra med min plötsliga kalkbrist?
Och utan att begränsa mig med några som helst restriktioner frossar jag: Smält ost, riven ost, hyvlad ost, ostkuber och ost på macka.
Fast helst ost utan macka.
Tjocka ostskivor med smör och sylt och jag är i himmelriket (Välkommen kärlkramp?).
I går kväll, den största synden: Magnum mandel och hundra gram fårost från marknaden. Lyckan.
5 kommentarer:
Ahhh, ost är så gott! (Hej förresten, jag hamnade på din blogg via Duktiga Tjejen och nu kan jag inte sluta läsa då du oxå är gravid och det är roligt att följa ditt liv på Korsika). Jag längtar efter att få frossa i mögelostar igen då bebisen tittat ut!
Själv klarar jag inte av chèvre... inte övermogen camembert heller. jag antar att jag inte är en riktigt låtsas-fransyska ;)
Lala: Jag vet, mögelost! Men jag frossar i pastöriserade ostar i alla fall...
Christine: Nja, camembert är ingen favorit, men de korsikanska och sardinska get- och fârostarna är suveräna, sâ milda och goda, inte alls som frän chèvre.
Jag älskar också ost, såklart. Nästa fredag bär det av till Frankrike igen och jädrar i min lilla låda vad jag ska moffa ost. Rödkittsosten är favoriten. Mums! Du har i alla fall en gravidkula att maskera all ost med. Jag får köpa några tälttunikor eller nåt... ;) Kram!
Jenny: Äsch, men det är ju bara en begränsad tid, du kan nog moffa!
Skicka en kommentar