Så här är det: Jag är rädd för att kejsarsnittas. Precis som jag får ångest av att tänka på alla sorters operationer, och kejsarsnitt är ett stort - om än rutinmässigt - ingrepp.
Men jag var rädd för att föda också. När vattnet gick natten innan Véra kom till världen var jag totalt panikslagen. Ingen återvändo, det var bara att hoppa. Och släppa kontrollen.
Och för en person som en stor del av sitt vuxna liv ägnat sig åt att just kontrollera och hålla sin kropp i schack var det en omvälvande upplevelse. Ingenting fanns att kontrollera, det var som att svepas med av en vårflod. Släppa, släppa taget.
Den här ängsliga personen som istället för att leva i nuet alltid ältar det förflutna, eller oroar sig för framtiden, befann sig under nästan 20 timmar i varje pågående sekund.
Det var häftigt, och blodigt och smärtsamt och vackert.
Och redan nu, när jag känner sammandragningarna, och lyssnar uppmärksamt på min kropp när den förbereder sig för att föda barn så ser jag fram emot att få möta den där vårfloden igen. Att få svepas med av någonting man inte kan stoppa, och försvinna in i ett virrvarr av känslor och kropp och liv och död och tårar och skratt, och sedan komma ut på andra sidan, där ett litet barn har kommit till världen... Är inte det det allra största?
10 kommentarer:
Fast för de av oss som har fött med kejsarsnitt är upplevelsen av det största, den samma. Det stora, ett barn som kommer till världen, är magiskt och ofattbart häftigt även vid ett kejsarsnitt. Den upplevelsen, att få möta sitt barn, blir man inte av med vid ett kejsarsnitt. Och om det är smärta och ovisshet som är en del av kicken existerar även dessa vid ett snitt. Ovisshet, rädsla, förväntan, och till sist ett barn som föds, ryms även inom ramen för ett snitt. Man måste inte tolka det i termer av misslyckande, besvikelse, i de allra flesta fall handlar det om omtanke om barn och/eller mor. Jag respekterar absolut valet att föda vaginalt, precis som jag respekterar beslutet att föda med kejsarsnitt men jag tror att det är vanskligt att väga förlossningsupplevelser mot varandra; att säga att det ena måste vara större, bättre än något annat.
Absolut. Jag tycker inte att man är mer superkvinna eller duktigare för att man föder vaginalt.
Men min rädsla för att bli opererad gör att jag inte skulle välja kejsarsnitt om det inte vore sâ att det faktiskt är riskfyllt pâ annat sätt.
Sedan tror jag att ett barns födelse alltid är nagonting enormt och oerhört, men efter att ha fött barn vaginalt en gâng sâ minns jag de där vâgarna av värkar som nâgonting nästan... magiskt. Naturkrafter liksom. Och det skulle jag gärna vilja uppleva igen.
Jag håller med dig fullständigt, Sara! Att föda barn, att släppa kontrollen på det sättet och bara följa med på vad kroppen ville, var alldeles magiskt o jag hoppas att jag får uppleva det nån mer gång.
Jag håller tummarna för att bebisen vänder på sig så du får uppleva det igen.
Det finns lite positioner etc som man kan testa själv för att få bebisen att vända på sig, se tex här:
http://answers.yahoo.com/question/index?qid=20080304160408AA24IbG
(Du ska naturligtvis inte testa ngt som verkar farligt på egen hand).
Jag födde "onaturligt" och vaginalt. Jag fick värkpådrivande dropp för att min bebis var fel placerad - huvudet nedåt men han tittade åt "fel" håll, vilket tydligen saktar ner förlossningsförloppet - därav droppet. Jag var dock redan fem cm öppen när vi kom in till sjukhuset och jag kan förstå det du säger om att känna naturliga värkar. (De värkar jag fick av droppet var inte samma sak och sedan sugklockan... tre och en halv månad efteråt har jag fortfarande ont. Därav min kommentar att snitt kan vara att föredra framför sugklocka, jag menade inte att antyda att du skulle välja något som inte var säkert för dig eller ditt barn).
Jag förstår också att man kan vara rädd för kejsarsnitt och operationer i allmänhet och jag hoppas att om det blir aktuellt med kejsarsnitt att du kan få hjälp att prata igenom det med läkare/bm så att du känner dig så trygg som det bara går.
Vad fint skrivet Sara och jag tycker det är fint att du försöker fokusera på nuet? Det behöver nog de flesta av oss lära oss. Kram
Vackert!
Marie: Det hör ju ocksâ till det magiska, att det är nâgot man gör bara en, tvâ eller kanske 3 gânger i ett liv...
Ida: Jag har vänner som har blivit igângsatta och fâtt värkstimulerande, och de har haft lângdragna, jobbiga förlossningar. Min operationsskräck är egentligen ganska irrationell, kan inte säga varför, mânga kvinnor tycker ju att det är enklare och liksom smidigare med snitt?
Anonym; Det svâraste som finns är nuet. Verkligen.
Sara,
Jag kan inte förstå din oro men jag kan försöka förstå. Jag har aldrig själv blivit "snittad" men däremot har jag fått äran att vara med vid ett flertal kejsarsnitt eftersom jag jobbar på operation.
Det finns inget häftigare att se än två föräldrar som är förväntansfulla och nervösa över vad som ska komma. Det finns inget häftigare att se än personalen som inte bryr sig om någon annan än dig och ditt barn.
Det kan kännas obehagligt att veta att de ska ta ut barnet genom din mage när du är vaken, men jag kan garantera dig att de kontrollerar att du inte känner någonting.
Jag hoppas, oavsett om det blir vaginalt eller snitt, att du kommer känna dig så nöjd som det vara går att känna sig efter en förlossning.
Vi väntar spänt på vad det är för sort som gömt sig i din mage.
Jag tänker på dig och önskar dig lycka till.
Stora kramar /Karin
Karin, tack för dina gulliga ord! För nâgon som jobbar pâ operation kanske min rädsla verkar konstig, men jag börjar svettas bara jag tänker pâ skalpeller. Hur som helst sâ finns det ju proffsig förlossningsvârd, och det enda viktiga är ju att bebisen kommer ut och mâr bra!
xxx
Sara
Nej då inte alls.
Jag har själv blibit opererad 3 ggr och jag har varit livrädd varje gång.. :)
Fast 2 av dessa gånger har varit på min egen arbetsplats med mina egna arbetskollegor som jag själv valt att medverka. ;)
Jag var helt livrädd iaf.
Det kommer gå fantastiskt bra Sara, det vet jag bara. =)
Nu tycker jag att tiden ska gå snabbare så det kommer ut ett litet syskon till Vera och en ny bebis i familjen.
Föressten, barnsängen var grymt snygg! Jag vill ha en sån!
Kram /Karin
Skicka en kommentar