På tal om Princess Kates höftben och en kvinnas bäcken: Här är mitt.
Under gränsen för normalt, och inte mycket plats alls, tydligen.
Min läkare pratar kejsarsnitt, och nästa vecka ska bebis ultraljudas för att uppskatta vikt och längd.
Madame le Docteur vill inte ta några risker, och om lilla bebisen inte behagar vända sig så blir det snitt och därmed basta.
Men jag är livrädd för att få magen uppskuren. Livrädd.
Vill föda vanligt, och jag insisterade på det med Grynet också (och min läkare sade, att ja, då provar vi), och det gick ju. Till sist.
Nu håller vi tummarna för att också den här lilla bebisen ska visa sig samarbetsvillig. Hon får väl suga in kinderna och hålla in magen? I alla fall vända på sig.
15 kommentarer:
Jag som är snittat två gånger kan ju inte låta bli att fråga varför du är livrädd för kejsarsnitt?
Åh, så jobbigt! Jag förstår dig. Det kanske inte är rationellt, men jag var också rädd för att något skulle ske så att jag skulle behöva snittas. Jag ville föda! Antar att de gör en viktuppskattning när det närmar sig, men sådana är ju inte alltid så pålitliga?
Men, vilket ytte-pytte bäcken du har :-(!
Sara, det går nog bra även om det blir kejsarsnitt (fransk förlossningsvård är bra, och kejsarsnitt kan vara att föredra framför sugklocka faktiskt). Jag hoppas att du slipper det dock och att du får en förlossning som du vill ha den. Har det gjorts något försök att vända barnet? (Håller tummarna att den vänder på sig)
Jag var likadan, kunde inte tänka mig kejsarsnitt, ville inte bli snittad och blev illamående bara jag tänkte på det, men när mitt andra barn skulle föddas låg moderkakan i vägen och gjorde en vaginalförlossning omöjlig. Det fanns inga alternativ och då var det bara att acceptera det. Och det gjorde jag direkt till min stora förvåning och tycker att snittet blev en positiv upplevelse med mycket snäll och bra personal som verkligen var delaktiga och engagerade i födseln av vår dotter. När jag ser tillbaka på det upplever jag mitt snitt som positivare än min vaginala förlossning, även om jag upplevde den positivt också.
Hon? ; )
Det finns ju tid för Melba att vända sig ännu. Esme vände sig först 36+6, både jag och barnmorskan var oerhört lättade när hon gjorde det.
Sen tror jag att snitt, om man får vara förberedd på det, kan vara helt ok. Annorlunda men inte nödvändigtvis sämre.
Jag är ju snittad, och visst kände jag mig lite snuvad på förlossningskonfekten, men det var faktiskt inte traumatiskt för mig, trots att det blev akutsnitt. Jag återhämtade mig finfint efteråt och var ute och joggade 8 veckor senare, så det KAN gå bra med kejsarsnitt också. kram.
Men hur är det i Frankrike - de försöker inte i första hand vända på bäbisen? Mitt barn nummer två låg helt på tvären (inte säte), och "min" obstetriker vände helt smidigt på honom. En maffig injektion typ Bricanyl, så var livmodern slapp och fin och obstetrikern kunde vända på honom med några enkla handgrepp utanpå buken.
Jag förstår att du helst inte vill bli snittad, men det är säkert ingen större fara det heller (tröst för tigerhjärta?).
/ Eva
Jag har blivit snittad tva ganger i Frankrike, forsta akut och andra planerat. Har ocksa trangt backen och fick tva stora 'svenska' bebisar pa over 4kg. Med akutsnittet var ju allt lite upp och ner, men med planerat var allt verkligen over forvantan. Varldens lugnaste upplevelse, snabb aterhamtning och lillan i topp skick. Hoppas att din lilla vander sig, men om inte sa kommer det sakert ga jattebra anda! Du kommer iaf hinna till fastlandet i tid om det ar planerat!! :)
Jag skulle bli snittad men fick en bukoperation under pågående graviditet i stället. Själva op. var ingen fara men jag är väldigt glad att jag hann läka ordentligt innan förlossningen.
Men blir man inte lite större efter en förlossning? Borde du inte kunna föda vaginalt igen även om bebis nr 2 skulle vara lite större?
Eller är röntgenbilden helt färsk?
Hoppas det löser sig! Kram!
Innan du låter läkaren spruta in nåt i dig för att bebisen ska vända på sig hör av dig till en klassiskt skolad akupunktör! Det finns en punkt på stortån (d.v.s. den blivande mammans, inte bebisens, för att vara extremt tydlig...) som gör att barnet vänder på sig.
Förtydligande: läkaren sprutar inte in något "för att bebisen ska vända på sig". Läkaren "sprutar in något" (muskelavslappnande, egentligen kärlvidgande) för att livmodern ska slappna av så att läkaren kan vända på bäbisen. Med "maffig injektion Bricanyl" menar jag bara att man får mer Bricanyl än när man har astma (eftersom livmodern är en rätt kraftig muskel). Det kanske kan fungera med akupunktur också; det vet jag inget om.
Men Sara, du kan ju kolla med din pappa doktorn också :-)
/ Eva
Eva: Att bli uppskuren... Är rädd för operationer överhuvudtaget!
Annika: Jag vill ocksâ föda, det var ju nämligen det häftigaste jag varit med om!
Och, ja, mitt bäcken är pyttigt!
Ida: Ja, och ligger bebisen i säte sâ är det för stor risk med mitt bäckenmâtt, bâde fôr mig och bebisen, sâ dâ är det klart att jag väljer säkra vägen. Annars är jag glad över att föda i Frankrike, allt känns sâ troligt proffsigt och betryggande. Ingenting lâmnas ât slumpen.
Anna O: Nej, visst mâste man acceptera om det visar sig vara enda utvägen. Men lite "snuvad pâ konfekten" kommer jag nog att känna mig... ;)
Hon: Ja, andra UL visade pâ en liten tjej, men vi fâr bekräftat till veckan, pâ sista UL!
E: Grejen är ju att man inte kan vänta hur länge som helst med programmerade kejsarsnitt, här görs de 2-3 veckor före BF, sâ jag vet inte hur lânge man väntar med att bestämma?
Frida: Skönt att höra, jag inbillar mig nämligen att âterhämtningen efter kejsarsnitt tar längre tid än efter vaginal förlossning. Men jag var definitivt inte ute och joggade 8 veckor efterât... ;)
Eva: De kan göra vändningsförsök, men det är en chans pâ 2 att det lyckas, och det finns en risk att hela vändningsförsöket sätter i gâng förlossningen, och om bebisen är i säte och jag är för trâng sâ blir det akutsnitt, tydligen.
Pella: Det kanske är sâ, att alla förlossningar känns som bra i efterhand? Resultatet är ju ändâ det som räknas: Att man fâr hâlla sin lilla bebis i armarna!
När det var tal om planerat snitt för mig (eftersom Esme låg på tvären och det är omöjligt att komma ut med ryggen först, oavsett bäckenmått) så blev jag mäkta förvånad över att kejsarsnittet i så fall hade blivit bokat endast några dagar före BF. I Sverige väntar man tydligen in i det sista för att det är bäst för bebisen att få bakas så länge som möjligt i livmodern. Det var i alla fall den förklaringen jag fick.
Men, när det var dags att boka in vändningsförsök och eventuellt ks så hade ju Esme på eget bevåg svängt åt rätt håll.
Usch ja. Jag tycker allt sånt är läskigt. Och så föddes ena barnet i sätesläge och andra med kejsarsnitt. Men ut kom de och söta var de! Går nog suveränt hur som haver!
Skicka en kommentar