Min mamma sa så här: "Lägg dig och vila en stund så tar jag reda på lite tvätt. Och fixar i köket."
Jag lade mig på sängen med min bebis och befann mig sedan mellan dröm och vaka i ett par timmar. För trött för att sova, för ovan att slappna av så, men att bara släppa taget en stund... Ljuvligt. Är tröttare än jag vill erkänna, går runt och känner mig spröd och avskärmad. För trött för intelligenta konversationer, för trött för att hålla januarigråheten stången. Den där bebisbubblan är ju väldigt speciell att befinna sig i, man har en annan dygnsrytm, andra prioriteringar, en helt annan rytm än de flesta av sina medmänniskor. Och ibland känner man sig nästan lite galen. Galen, trött och lycklig.
Och att ha någon som påtvingar en vila... Ljuvlig, oväntad eftermiddagsvila. Men även jag är en mammas dotter. Mammaränderna går aldrig ur, ens för en mormor.
3 kommentarer:
Ibland behöver mammor vara kvinna, fru eller... bara vara :)
Skönt att du har din mamma som kan avlasta dig lite!
Om att leta lägenhet... nja det är mest jobbigt, haha!
En sådan tur du har med din mamma.
Hade jag kunnat skulle jag skicka dig en vilopåse som du kunde plocka vilor ur vid behov.
Vilken underbar mamma,! Du skriver så fint. Kram
Skicka en kommentar