Funderar på att köpa en bok om barnuppfostran.
Min 3-åring tar all energi just nu, hon är... inte helt lätt att tas med. Alla andras barn är under av väluppfostran och välkammadhet. Typ vattenkammade ja-sägare.
Min: Från sockersöt, ljuv 2-åring, till totaltrotsare på nolltid.
Och en liten bebis som får sitta emellan.
Det dåliga mamma-samvetet på maxvolym.
Min mamma stryker, fixar, lagar köttgrytor och kokar te.
Jag lutar mig tillbaka i soffan, blundar och tar vara på varje minut hon är här.
13 kommentarer:
Är det kanske inte just för att hon fått ett litet syskon som hon blivit en trotsig 3-åring? Jag tänker att det nog är en rätt normal reaktion på en väldigt stor livsomställning. Har inga superdupertips på hur det hela kan hanteras, tyvärr, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Vera, trots att hon numera inte är minst i familjen, fortfarande är väldigt liten och måste få tillåtas vara det, inte förväntas vara den större och duktigare storasystern. Kanske.
Hej, tack för en härlig blogg; jag läser alltid men har aldrig kommenterat (förlåt). Själv läser jag Carolyn Webster-Strattons De otroliga åren: en handledning i problemlösning för föräldrar till barn (titeln är hemsk på svenska, jag läser en översättning till finska och åtminstone den är ok) och den är riktad till föräldrar med barn med RIKTIGA problem, så fastän vi trotsar känns vårt ändå helt normalt och kanske t.o.m. lyckat i jämförelse.
Ha det bra!
Du vet Anna Wahlgren? Well, hennes dotter har skrivit en bok som nu ligger i startgroparna att komma ut. Naturligtvis handlar den om hennes uppfostran. :) Kanske mer en bok om hur man inte ska drilla 3-åringar? :)
Antagligen vanlig 3-års trots kombinerat med nybliven storasystersvartsjuka. Trotsperioderna är omvälvande i sig för de små älsklingarna, hur jobbigt ska det inte vara att handskas med den nya familjesituationen samtidigt. Men det går över,förr eller senare. I vårt fall tyvärr senare. All styrka till dig, det är tungt medan man är mitt i det. Men efter en tung period vaknar man upp en dag och har förståndiga och underbart snälla barn igen.
Jag är också dålig på att kommentera fast jag läser varje dag, tack för alla dina fina texter! Men nu vill jag skriva snabbt, mellan välling och tandborstning här...
Jag är Helt Säker på att alla andra inte är vattenkammade härliga! Eller, isåfall kan man ju nästan undra om de får stryk... Men känner igen, just så känns det när ens egen trotsar/gapar/river ner hela matbutiken/whatever.
Jag tänker också att Vera håller på med nåt viktigt. Trotsåldern - som ju också så vacker kallas viljeåldern. Den är jobbig och tung och livsviktig. För att hitta sin vilja, sin ilska, allt det vi behöver för att komma vidare här i världen. Lilla stora fina Vera, kanske hon kämpar med det. Och förstås trots för att hitta trygga gränser - som vi stackars föräldrar förväntas hitta, mitt i all vardag, trötthet och imperfekta makroner;). Och ja, att få ett syskon kan först vara hemskt och sen småningom bli ganska härligt, men jag tycker också det låter fint att hon vågar reagera på det. Att hon litar på att hon har den platsen hos er. Att vara förvirrad och arg och supertrotsig och orolig för att "tycker mam&pap faktiskt om mig fortfarande" hör nog ofta den första storasyskontiden till.
Vilket ju inte gör det lättare att vara mamma! Mitt i all sömnbrist och allt nytt tycker jag det låter fint det du gör och försöker göra, att du ger plats åt dina barn, tar hand om, funderar över dem. Samtidigt som man väl som (tvåbarns)mamma ibland bara hett önskar sig en stund för sig själv, en bok eller lite sömn. Så summan av det hela - kanske en av de mest ansträngande tiderna i livet detta, så ge dig själv många poäng och goda ord över allt det du orkar med varje dag (och natt!).
Jag vill tipsa om alla Malin Alfvéns böcker. Hon är en helt fantastisk barn- & föräldrapsykolog (vann Stora Journalistpriset förra året så hon är erkänt duktig). Hon har bl.a. skrivit Trotsboken (kolla in http://www.malinalfven.se/bok.htm) som ska vara väldigt bra. Har inte läst just den, men andra böcker och lyssnar slaviskt på alla Knattetimmen-program om barn som går i P4. Följande länk innehåller alla klipp om just trots och test, gnäll och gnat. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3888&artikel=4491472&grupp=14477
De andra föräldrarna kanske agar sina barn om de inte uppför sig? Nej, men ärligt talat, treårsåldern är ingen lätt ålder. Jag har alltid varit lite tacksam över att inte ha fått småsyskon till barnen då de varit i denna ålder. Vera är precis som hon ska vara. Men, jag förstår at det måste vara en pärs, stundtals.
Själv har jag nog inte kommit på något bätre sät att hantera treårstrots än jag gjort med yngsta barnet. Tre äldre syskon hjälper till när hon säter sig på tvären ;-) Kram!
Ojojoj för trotsiga 3 åringar!!
Ibland vill jag rymma hahaha
De flesta franska barn får ju aga, vilket är hemskt, men kanske är det det som gör att de är mer "väluppfostrade"...
Fast helt klart hellre en trotsig liten treåring än en underkastad...Kämpa på, du verkar vara en superhärlig mamma!
ursäkta mg, väluppfostrade 3-åringar? finns det? inte så långt mitt öga når ;)
måste bara fråga om det här med strykandet...inget ont menat såklart men...jag har aldrig strykit ett enda plagg utom om jag ska iväg på fest - hemma hos er verkar det vara en vardagssyssla som bygger evigt dåligt samvete - är detta nåt franskt eller är det jag som är bakofram?
Vad fina, kloka kommentarer! GIvetvis är det mycket för Véra nu, hon har fyllt 3, börjat skolan och fâtt en lillasyster. Samt blivit ruskigt bortskämd av farföräldrar under hösten... Och hon måste ju få trotsa; och vara besvÄrlig. Min känsla av maktlöshet och misslyckande är ju mest att jag inte vet hur man ska reagera, riktigt. Och att jag känner mig sliten mellan 2 små.
Det går över : )
Jag har bara ett barn, och det var inte så lätt när han var i 3-års åldern. Jag vågade knappt gå och handla med honom, han kunde sätta sig på rumpan och skrika rakt ut. Och som jag skämdes över mig själv, att jag inte var en bättre mamma! Dessutom var jag först i min bekantskapskrets med att få barn, vilket gjorde att alla andra hade goda råd att komma med (eftersom de inte själva hade barn...)
Skicka en kommentar