Det får mig att le. Inte just för att det är en kakifrukt av den där sorten som man inte hittar överallt, och som dessutom är extremt säsongsbunden, och dessutom dyr. Mon dieu, är det försvarbart att köpa frukt för femtio kronor kilot? Det som fick mig att le var att någon sett den, tänkt på mig, och köpt hem. Eftersom han visste att jag skulle bli förtjust över både kakifrukt och omtanke.
2 kommentarer:
Det största en far kan
göra för sina barn,
Er att älska
Deras mor.
Men åh vad fint! Och kanske alldeles, alldeles sant.
Skicka en kommentar