Nej, jag tänker inte ta på mig ansvaret för att någon annan tycker att jag förstört deras liv.
Den makten har jag inte.
I synnerhet inte över en vuxen mans liv.
Det är frihet att inse det.
När någon vill gå, då ska det respekteras.
Och alla åren tillsammans...
Jag vägrar att säga att det var slöseri med tid, att det inte var värt någonting?
Det var innehållsrika, turbulenta, färgstarka år.
Det var åren med smulorna som små. små. Mjölkdoftande andedräkt i tidiga morgnar efter sömnlösa nätter när solen gick upp över Ajaccio-bukten. Det var deras första steg i vit mjuk sand vid Medelhavet om förhösten.
Det där är värt allt. Mina sköraste, bräckligaste, allra mest dyrbara minnen.
Fem minuter av det där är värt ett decennium av mitt liv.
Att det skulle varit bortkastade år?
Summeringen. Klicka.
För att jag längtar ut, och ja, för att jag längtat ut och bort länge, länge.Det gör det inte mindre värt.
Ibland vill bara säga:
C'mon be a man about it. Shift out of that frame of mind.
Vi hade allt. Och det har vi kvar. Alltid.
9 kommentarer:
Du har rätt! Han kommer att inse det. Det kommer bara ta tid för honom att sörja dig. Kanske en evighet. Under tiden försök att vara stark, och försök att undvika att det blir mer infekterat, kanske genom att ha lite mindre kontakt? Ramlade över det här som kanske inte alls är relevant för dig nu längre. Det blir bättre! Du är en fin männsika. Du har inte förstört hans liv, absolut inte! Men han känner kanske att du har det just nu. Jag tycker du har hanterat din skilsmässa bra!
http://www.tryggabarn.nu/9-ar/foraldraskap/skilsmassa-sa-blir-den-lattare
Åh vad fint Sara, klart att det är så!
Precis den där skillnaden i hur man ser på det som varit när allt är över var tydlig för mig o mitt ex också. Han ba': MEN vilket slöseri! Alla dessa år *poff* borta. Jag ba': Alla år formade mig och dig, var rätt och det allra dyrbaraste då. Nu fina minnen att bevara, lärdomar att vårda... (osv)
Men jag förstår ju att det för mitt resultatinriktade ex måste känts väldigt främmande att försöka se åren som "produktiva" när det enda fysiska spåren som återstår är saker att dela upp, hus att sälja och förråd att rensa. Det ger inte mycket att bocka av i det imaginärt excelarket över saker att uppnå i livet.
Tusen kramar till dig, vad fint att ha dig tillbaka!
Har aldrig sagt något förut, men nu. Tack Sara! Jag är också där. Och jag har burit så mycket skuld för att jag ville fel. Jag tar med dina ord. Jag vet att jag kommer att behöva dem igen. Och igen. Du gör det fantastiskt!
/EM
Älskar att få läsa dina texter igen! Tack!
Ja, vi är ju inte ansvariga för någon annans liv eller lycka. Utom då våra barns då de är små.
/Mirre
Och visst är det svårt och tufft och gör ont när kärleken tar slut och visst kan man se det som ett misslyckande att inte ha klarat att hålla kärleken levande... Men samtidigt kanske vi måste acceptera att det är som det är.
Det händer. Hela tiden händer det. Det händer ALLA.
Så tror jag.
Också: Era ord och kommentarer är ju hur mycket coaching och pepp som helst! Fantastiskt!
Återigen förundras jag över ditt sätt att uttrycka dig! Njuter av varje ord du skriver! Tack för att du delar med dig!
Du berikar världen!
Kramar maria
Det är så märkligt hur igenkänningen blir några kilo finare i din tappning.
Tack!
Josefin
Sammanfattningen. Så fina ord! Såklart har inte åren tillsammans varit bortkastade eller till ingen nytta, ni har ju upplevt massor ihop och skapat två små mirakel, det kan man ju inte ångra.
Tror som någon annan skrev att för honom känns det nog just nu som att du förstört hans liv, men det går över, även för honom.
Håll ut, du är så stark! Jag tycker det är otroligt modigt att dela med dig av den här perioden av ditt liv.
Kramar Lisa
Jag vill helst inte tänka att tid är bortkastad. Allt vi gått igenom har lett oss till den plats på vilken vi befinner oss nu. Och som sagt, minnen och små sockergryn är värda allt!
Skicka en kommentar