- Vadå, älskade lilla hjärtat?
Älskade lilla hjärtat tar fram sitt nya husdjur.
Jag, helt spontant med en isande känsla i bröstet (kroppen signalerar krisläge med adrenalinpåslag):
- FOR FUCKS SAKE PUT THAT THING DOWN! HANDS OVER YOUR HEAD. NOW. NOBODY MOVES! BACK OFF!
-Mamma, gillar du inte sniglar? De är snälla, mamma, sniglarna.
- Eh... Är den själv? Kan vi vara säkra på det? (Tänker på eventualiteten att det finns en hel trupp sniglar i närheten som kommer för att befria denna snigel från smurfhuset).
- Får vi behålla den?
- Okej. Men ni sitter där resten av kvällen och ser till så att den inte under några omständigheter lämnar huset?
Verifierar allt. Sängen, matbordet. Salladen. Oh god, salladen.
Annars tycker jag att det är en viktig princip att lära sina barn att vara nära naturen och gilla djur och sådär. Absolut.
10 kommentarer:
Tack för dagens bästa och längsta skratt.
Älskar att du outar dina piniga sidor! Själv börjar jag nästan att gråta av äckliga insekter. Försöker skärpa mej inför sonen och eleverna. Går sådär.
Åh. Usch. Gåshud. /Maria i Norrbotten
Hahaha, fy tusan.
PRECIS samma sak här Sara! Mina flickor och vänninan sammlar snäckorna i en hink sedan 2 veckor. Är helt besatt av "spelet" och omgänge :-)
Förlát min dáhlig svenska, jag kommenterar inte sá ofta men läser allt du skriver. Jag beundrar dig verkligen, chapeau!
Gulligt att den får bo i smurfhuset! Jag värnar ju om många av de små djuren och har ju till och med skrivit en bok om balans bland trädgårdens vänner och fiender, dock gillar jag inte alla - gillar absolut inte spanska skogssnigeln. Och kanske vill man inte ha insekter och små djur hemma, bättre ute…. Har ändå förståelse för att dina döttrar tycker att det är kul med den lilla snäckan i huset! Brukade själv ha daggmaskar, musslor och nyckelpigor som husdjur som barn. Gillar ditt inlägg - det är så underbart - precis sådär kluven kan man ju ofta vara.
Hon har absolut rätt. Jättesvårt att tänka sig en elak snigel!
Min äldsta, då i förskoleklass, gick en kväll ut i trädgården och plockade jackfickorna fulla med vinbergssnäckor. Hon kände på sig att jag kanske skulle motsätta sig idén, så hon sa inget till mig. Dagen efter plockade hon upp dem i skolan för att stolt visa dem för fröken... Det tog många tvättar innan den jackan hade hämtat sig! Hennes fröken har fortfarande roligt åt snigelincidenten.
Haha, älskar era snigelhistorier. *känner mig mindre ensam*
Och fy för dagsgamla sniglar i jackfickorna... :D
Skicka en kommentar