De är så harmoniska.
Och jag ser så tydligt hur de hela tiden har reagerat på alla underströmmar och osagt mellan mig och Chris. Barn ställer direkt in sig på rådande frekvens, och de har ibland varit helt oregerliga.
Mina barn är kanske min främsta seismograf. När det är bara vi är det noll utslag på richter-skalan.
Inga jordskalv. Inga katastrofer. Magnitud noll. Amplituden av vågorna obefintlig.
Och jag? Mina barn speglar mig. I går när de hällt ut tre glas mjölk, tömt badkaret på vatten och tittat oroligt på mig: "Mamma, blir du inte arg?" stannade tiden.
Nej, mamma blir inte arg. Jag brukade flippa totalt. Bli irriterad för minsta lilla. Inte nu.
Och ni och jag mina små vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Happily ever after. After the earthquakes.
10 kommentarer:
Vad otroligt härligt för er, harmoni.
Åh vad jag känner igen det där. Fast hos oss handlar det om sjukdom som ändrat livet totalt för hela min lilla familj. Gråter bara vid tanken på alla gånger den minste har fått tagit irritation för något litet, när det egentligen har varit livet jag varit arg på. Å andra sidan, försökte prata med honom om det för ett tag sedan (han är fortfarande liten för mig, men tillräckligt stor för sådana samtal)- han ba' helt obekymrat: mamma, nu fattar jag verkligen inte vad du pratar om?
Fina, älskade unge!
Vad härligt, Sara. Jag tror du har precis rätt. Och det är det som mest får mig att tänka i banor av att bryta upp. Men vårdnaden, saknaden... Har du mest tid med dem nu?
H
Tanken är nu att jag kommer att ha hela vårdnaden (på klassiskt vis, med pappan varannan helg). Det är inte vad jag tycker är en idealisk lösning för någon, men till en början.
Uj, vad jag känner igen mig! Och just det där uppenbara man inte sett, att man låtit sin irritation gå ut över barnen istället för över det den egentligen ska gå ut över. och lugnet när man inser. Åh, bliss.
Åh blir så himla glad för din, er, skull att läsa detta. :)
Vad härligt att du är glad och att det fungerar att vara själv med dina barn. Tycker det lyser igenom i bloggen att du är tillfreds.
Lycka! Det ÄR så härligt när vardagen är harmonisk. Fortsätt så!
Vad härligt att läsa! Det lyser igenom i bloggen att du nu landat i livet & vardagen.
Står själv inför ett vägskäl just nu, den senaste månaden har varit otroligt turbulent och funderar på om jag ska ge äktenskapet en chans eller lämna..
Jag skulle aldrig vilja träffa mitt barn bara varannan helg men är det så att pappor har enklare med denna lösning än mammor..?
Härligt, dansa och sjung varje dag! Kram
Lisbeth
Skicka en kommentar