"Stress, anxiety, depression and panic attacks are not uncommon when people get divorced. This can affect sleep which can cause tiredness, exhaustion and a lack of focus and concentration."
*ljudet av mynt som trillar ner*
Har nu läst tillräckligt om skilsmässor för att begripa att det inte alls är konstigt att jag känner mig helt och totalt utmattad.
Ett pat år av hög emotionell stress, och hela systemet är förmodligen satt ur spel. Vågar ej tänka på mina stresshormoner som löper amok, och att hela kroppen ständigt är i något sorts flight or fight-mode.
Ej optimalt för hälsan. Plus hanterar sömnbrist och tossing / turning i min stora, tomma säng på bästa sätt med för mycket kaffe, raffinerat socker, ingen lunch och fyra croissanter klockan fem.
Kommer ni ihåg mitt leptin-projekt?
Here we go again.
4 kommentarer:
Om du inte redan har det, kanske du borde skaffa sömntabletter så att du får sova? Nej, det är inte konstigt att du är utmattad efter allt du har gått igenom plus alla praktiska saker du har varit tvungen att fixa! Hoppas att du får ordning på sömnen så att du får återhämta dig.
Har du inte funderat på att skaffa en nanny som hämtar barnen och kanske också städar? Känns helt galet att försöka klara allt själv. Be dina föräldrar betala om du inte har råd, det känns som om din familj borde göra mer för dig.
Tycker ocksâ att du behöver hjälp men kan tänka att om du inte fâr underhâll ännu kanske inte realistiskt med städhjälp. Men garanterar att du har fâtt mycket mer hjälp av dina fôräldrar och svärföräldrar än vad vi fâr om det känns skönt att höra. Även om det vore bra om du fick mer hjälp, är jag ganska avundsjuk pâ att de varit barnvakter i mânga, mânga veckor. Önskar vi hade lika mycket hjälp... Vet inte riktigt hur vanligt det är? Läste att medel är att man träffar mor/farföräldrar en gâng i mânaden? Kan ju även vara skönt att slippa svärmors gardiner? ;o)
Jag har inga ekonomiska möjligheter till städhjälp eller nanny, skilsmässan kostar 60 000 plus flytten och dubbla hyror och hela ekonomiska ansvaret för barnen etc... Och jag har fått så mycket hjälp av mina föräldrar att det inte är klokt, plus mina ex-svärföräldrar som tar barnen på loven. I Frankrike tycker jag ändå att det verkar vara ganska vanligt med far - och morföräldrar som ställer upp? De är så måna om kontakten med barnen så de anstränger sig mycket, det är fantastiskt. Sedan har ju jag bara bott här i ett och ett halvt år och har inte riktigt hunnit med det där sociala nätverkandet. Det måste upp på prio-listan nu!
Skicka en kommentar